Ikväll kommer SVT att visa den ukrainska filmen ”Folkets tjänare 2” där nuvarande president Volodymyr Zelenskyj spelar just ukrainsk president, men ett par år innan hans politiska karriär ens började. SVT och en lång rad TV-bolag runt om i världen har sedan Rysslands invasion började valt att köpa in hela den ukrainska TV-serien ”Folkets tjänare” just eftersom Zelenskyj ju blivit en av världens mest uppmärksammade ledare.
Zelenskyj var en av grundarna till det ukrainska bolaget ”Studio 95:e kvarteret” som producerat en lång rad TV-program och olika former av underhållning där Zelenskyj ofta haft ledande roller. Det hela började med att ett kompisgäng från Kryvyj Rih hade stor framgång som studentspexare och bestämde sig för att satsa helhjärtat på underhållningsbranschen.
I Ukraina skulle man faktiskt kunna säga att även politik ses som underhållning på ett annat sätt än vad som är fallet i Sverige. Ukrainsk TV är fylld av program med politik som tema och fredagsunderhållning på ukrainska kanaler kan faktiskt bestå i flertimmeslånga debattprogram där TV-tittarna löpande kan rösta i olika aktuella frågor och ringa in och ställa frågor till politiker. Ukraina har haft ett väldigt aktivt debattklimat och det kan nästan betraktas som kaotiskt. Skillnaden mot rysk TV, med dess ovanifrån regisserade budskap och noggrant utvalda paneldeltagare blir lätt slående. Ukrainarna har helt enkelt utvecklat en annan politisk tradition och det finns en stark tro på att vanliga medborgare faktiskt kan påverka landets utveckling och att man med manifestationer och handgripliga insatser faktiskt kan förbättra något. De mest tydliga exemplen på detta är väl utåt sett den orangea revolutionen 2004 och Euromaidan 2014 då vanligt folk faktiskt såg till att landet fick en annan ledning och inriktning. Men det här tänket syns även i många mycket mindre frågor. Vanliga ukrainare ställer ofta till med handgripliga protester mot följder av korruption – såsom olagliga byggprojekt, korrupta domare eller helt enkelt nya lagar som gynnar vissa intressen orättvist mycket. Vanliga ukrainare har en stark tro på att om de organiserar sig och kämpar för något så kan de verkligen förändra något. Beslut är inte något som kommer enbart ovanifrån från människor som tillhör någon speciell elit.
Därmed är tanken på att en helt vanlig historielärare nästan över en natt skulle kunna bli landets president inte så otrolig som den nog verkar i Ryssland och många andra länder. Det är just det här som ”Folkets tjänare” börjar med. Zelenskyj spelar Vasilij Goloborovko som får ett utbrott kryddat med svärord om allt som är fel i det ukrainska samhället, vilket en av hans elever filmar och lägger ut på nätet, vilket snabbt blir viralt. Genom en insamling som hans elever anordnar samlas tillräckligt med medel för att han ska kunna ställa upp i presidentvalet, vilket han till allas förvåning vinner. TV-serien avhandlar sedan en lång rad komiska händelser som uppstår i och med att en helt vanlig människa helt plötsligt blir landet mäktigaste person. En lång rad dagspolitiska teman från när serien spelades in, åren 2015, 2017 och 2018 tas upp. Mycket handlar faktiskt om Ukrainas roll i Europa och världen och då dyker även svenskar upp på ett hörn.
En TV-serie ger förstås i mångt och mycket en förenklad bild av komplexa politiska skeenden och vissa saker behandlas banalt eller idealiserat, men man får som tittare en bra, men grov bild av vad många ukrainare diskuterade och vad som skedde i landet under de här åren. I ett avsnitt så får ukrainska medborgare visumfrihet till EU och dagen efter går Goloborodko genom ett helt tomt Kiev och letar förgäves efter någon annan levande själ eftersom hela befolkningen helt enkelt utnyttjat möjligheten att resa och försvunnit västerut. Det här speglade en verklig oro om att landet skulle drabbas av massemigration, så även om det är en komediserie tas många allvarliga ämnen upp.
Självklart tas även Ryssland och Putin upp i TV-serien. Huvudsakligen så är faktiskt språket i serien och i filmen faktiskt ryska. Detta är medvetet ut ett kommersiellt perspektiv eftersom man tidigare försökt och ibland lyckats sälja tv-produktioner till andra rysktalande länder. ”Folkets tjänare” såldes faktiskt till den ryska TV-kanalen TNT och tre avsnitt hann sändas 2019 innan TV-serien helt plötsligt försvann från TV-tablåerna. Ett skämt om Putin censurerades bort i det första avsnittet efter att det redan hunnit sändas kvällstid i den ryska fjärran östern. Serien hade höga tittarsiffor, så det var väl antagligen av helt andra än kommersiella skäl som den slutade visas så abrupt. Någon i Kreml gillade väl inte det som visades…….
Är serien rolig då? Ja, bitvis är den faktiskt det. Andra delar kan nog uppfattas som mindre bra av en svensk publik som är van vid mer anglosaxisk humor och upplägg på underhållning. Därmed inte sagt att serien inte är välproducerad, för det är den.
Filmen som SVT kommer visa ikväll och som lär finnas på SVTplay ett tag framöver kastar in tittaren rakt in i den fiktive Goloborodkos presidenttid och hans kamp mot de ukrainska oligarkerna. Deras makt och inflytande över ukrainska politik och hela det ukrainska samhället har varit ett ständigt återkommande tema såväl i fiktion av det här slaget som i verkligheten. Om man inte kan så mycket om Ukraina sedan tidigare kan det dock tyvärr bli lite svårt att hänga med i svängarna i början, speciellt om man inte sett första säsongen av TV-serien, som ju filmen är uppföljare till.
Men har man överseende med att man inte hänger med i allt så är filmen ändå sevärd och det ges blinkningar till flera fenomen i Ukraina som var högaktuella för några år sedan. Här tas det överdrivna fokuset på att byta namn på gator och hela städer istället för att rösta igenom för landet nödvändiga reformer upp. Likaså tas den ukrainska ”traditionen” att fängsla och frige politiska motståndare upp, liksom förstås den grasserande korruptionen. Fenomenet med ”otkati” där en viss procent av statliga medel skickas vidare till personer på rätt positioner och som resultat så fungerar olika samhällsfunktioner helt enkelt sämre varav det mest iögonfallande blir att broar som det tilldelas statliga medel som egentligen borde vara tillräckliga för projekten aldrig byggs färdigt. Jag har själv bott nära en bro som det ”byggts” på sen sovjettiden.
Zelenskyjs rollfigur Goloborodko kan lätt uppfattas som ganska tafatt som president, men växer stegvis in i rollen och håller ett och annat statsmannamässigt tal både i serien och i filmen. Framförallt så har han en moralisk kompass och verklig känsla för vad som är rätt och fel. Han spelar helt enkelt en president som väldigt många ukrainare skulle tänka sig att rösta fram. När detta sen verkligen skedde 2019 var även jag förvånad. Hur kan en person utan någon politisk erfarenhet komma från underhållningsbranschen och helt plötsligt väljas till hela Ukrainas högsta ämbete? Då ska man ändå ha med sig att förutom att Zelenskyj var en av landets kändaste personer så har han ändå en juristexamen och i praktiken drivit ett stor TV-produktionsbolag under många år. Det är alltså en begåvad person med förmåga att leda som det är fråga om.
Men framförallt så hade han hjälp av olika TV-kanaler i sin hyperpopulistiska valkampanj. Partiprogrammet skulle vanliga ukrainare få vara med och rösta fram på sociala medier sas det. En ny generation politiker skulle in och förändra landet tillsammans med Zelenskyj. Naturligtvis stämde detta bara delvis. Det finns många gamla krafter som ryms inom Zelenskyjs eget parti, som skapades 2019 och heter likadant som TV-serien och en del av de oligarker som Zelenskyj sagt sig vilja bekämpa stöttade honom på olika vis och
Många i Ukraina tog faktiskt inte heller Zelenskyj på allvar och hade svårt att se honom som ledare för landet i verkligt svåra tider, vilket inte var fallet med den tidigare presidenten Porosjenko. Visserligen erkände alla att Zelenskyj och hans team var erkänt duktiga på att exempelvis göra de traditionsenliga nyårstalen som presidenterna alltid håller i den här delen av världen till otroligt välgjorda tv-inslag med statister och filmklipp från framgångar under året som gått, men många trodde nog inte att han skulle växa ut till den enande ledare för landet som han blivit sedan kriget började. Många kritiker som sett Zelenskyj som en figur bara är en fasad för mäktiga grupper som tros stå bakom honom är nu ganska tysta. I en situation där att få ut ett budskap till världen på rätt sätt såväl som till den egna befolkningen så visar sig därmed egentligen föga förvånande en person som jobbat just med detta i mer än 20 år klara detta galant. Då var målet oftast att få folk att skratta. Sen den 24 februari har det istället handlat om få omvärlden att förstå vad som sker i Ukraina och att landet behöver all hjälp det kan få samt kommunicera trovärdigt till det egna folket i en tid av informationskrigföring och värsta tänkbara scenario. Zelenskyj har hittills klarat både och mycket bra och har visat att han verkligen är en man av folket, men som även klarar av att uttrycka sig. Ungefär som hans fiktive rollfigur Goloborodko.
Här finns filmen att se på SVT: https://www.svtplay.se/video/34796807/folkets-tjanare-2













