Archive | December, 2013

Vad skrev Janukovitj på i Moskva den 17 dec?

22 Dec

Som vanligt får man leta förgäves i utländsk (ffa svensk) press efter detaljer om vad det egentligen var Ukraina skrev på för avtal med Ryssland i Moskva. Med tanke på att avtalet visar sig innehålla implikationer som man förvisso kunde ana sig till, men som är relativt långtgående är det något förvånande. Ännu en gång får vi se ett exempel på den mediala logiken i att hårdbevaka ett förvisso dramatiskt men ändå ytligt skeende, denna gång i form av händelserna på Maidan nezalezjnosti, för att sedan närmast ignorera de stora realpolitiska och långsiktiga följderna av ett därpå följande avtal som kan innebära ett tydligt geopolitiskt vägval för ett av Europas största länder.

Låt oss dock bara börja att lite mer detaljerat bena ut det som redan blev känt i media. Ryssland har förbundit sig att ge Ukraina krediter i storleksordningen 15 miljarder USD. Detta kommer att ske genom att Ryssland tar medel från sin stabiliseringsfond och ger den ukrainska staten lån. Redan innan årsskiftet ska Ryssland ta över och förlänga den kredit på 3 miljarder USD som finns i form av euroobligationer registrerade på den irländska börsen till en ränta på 5 %.

Ukrainas regering har satt sig i en mycket svår sits och var i akut behov av nya krediter för att betala av gamla lån och hantera budgetunderskottet som i år väntas tom slå det pinsamma rekordet från krisåret 2009 och överstiga 80 miljarder SEK. Frågan var bara varifrån pengarna skulle komma. Janukovitj åkte runt med tiggarhåven till IMF, EU, Kina och fick napp hos Ryssland till villkor som han tydligen kunde acceptera. Vad han pratar tyst om är att han i olika mån fick napp även hos de andra han sökte hjälp hos. IMF har varit beredda att ge nya lån i storleksordningen 10-15 miljarder USD sedan länge. De har dock krävt vissa reformer av den ukrainska regeringen. Dessa skulle kräva att vissa absurda subventioner inom energisektorn försvann liksom effektivisering av statsapparaten och i praktiken försvårande av korruption, vilket kretsen runt Janukovitj troligen inte var ett dugg sugna på. EU:s krav ligger i linje med IMF och ett underskrivande av avtalet med EU hade troligen inneburit att steget till att få IMF-krediter varit väldigt litet. EU hade då även planer på att anordna ett slags givarkonferens för att hjälpa Ukraina få lån från fler håll. Detta sammantaget med att källor från Bryssel talar om att det fram till 2020 skulle bli tal om utvecklingslån och stöd i olika former på långt över 20 miljarder Euro. Rent pengamässigt bjöd alltså egentligen kanske EU mer än Moskva, men med helt andra villkor. I sammanhanget ska påpekas att IMF-lånen troligen hade getts till en ränta på 3-4 %, medan Ryssland för de första 3 miljarderna får 5 %, troligen lär det bli högre får de kommande miljarderna. Det kan rent av visa sig vara en bra affär för Ryssland rent krasst.

Den andra stora aspekten av avtalet som också blev känd i media var att Ukraina skulle få köpa gas av Ryssland till ett rabatterat pris, en rabatt på 132 USD per tusen kubikmeter. Något som kan ge en besparing på 5 miljarder USD. Vad det inte talas lika mycket om är vilka effekter avtalet får på volymerna av gas som ska säljas. I det avtal mellan de statliga jättarna Naftogaz och Gazprom som slöts för perioden 2009-2019 som nu får uppdateras ska volymerna av gas som ukrainska Naftogaz köper av Gazprom öka från 27 miljader m3 till 41,6 miljarder m3. Mellanskillnaden har Naftogaz tidigare köpt av gashandlare som tagit del av gasen västerifrån. För att Naftogaz ska få det rabatterade priset på 268,5 USD per tusen m3 ska de inköpta volymerna öka med minst 50 % från 27 miljarder. Tillsammans med Gazprom ska sedan gas vidareexporteras till EU och där ska Naftogaz ha chans att tjäna en del pengar, oklart hut mycket i realiteten.

I Ukraina ska regeringsvänliga ha sagt att fördelen med avtalet med Ryssland till skillnad från det med EU inte kräver några reformer och därmed lämnar utrymme för Ukraina att själva ändras i den riktning och takt man vill. Detta är dock inte helt sant. Avtalet innebär nämligen i praktiken bakåtsträvande reformer och ett steg bakåt på den väg där man de senaste åren försökt göra sig så energimässigt oberoende av Ryssland och utlandet som möjligt. Ryssland har alltså krävt att Ukraina ska öka sina inköp av rysk gas, vilket i ett slag gör många av strävandena och projekten i Ukraina meningslösa och bortkastade. Man låser nu på nytt medvetet in sig i beroendet av rysk gas. Projekten med skiffergas, gasletande till havs, inköp från andra länder kan i det ljuset ses som enbart försök att sätta lite press på Ryssland och visa att man har alternativ och minsann vill ha ett bra pris.

En annan förändring som det pratats en del om är den del av avtalet som rör utökat industriellt och teknologiskt samarbete inom bla rymd, varvs och flygindustrin. Framförallt det sistnämnda är väldigt intressant med tanke på att Ukraina nyligen slutit avtal med Nato-landet Turkiet och USA-allierade Saudi-arabien om gemensam utveckling av Antonovs 124-klass. Dessa avtal bör logiskt sett nu måst brytas för att istället uppta samarbete med den ryska försvarsindustrin.

Nu närmar vi oss det verkligt intressanta som alltså till min förvåning helt verkat ha gått annars så russofobiska journalister under radarn. I slutdokumentet som skrevs under den 17 december upptas nämligen märkligt nog den största textmassan av den del som rör den ryska svartahavsflottan på Krim. För Rysslands del har det fram till nu nämligen funnits en del praktiska huvudvärk relaterad till denna speciella basering. De ryska styrkorna var ovilliga att göra en fullständig genomlysning av alla gamla anläggningar som ligger utanför själva Sevastopol och alltså på alla sätt ukrainskt territorium. Dessa radaranläggningar mm är på så vis en nagel i ögat på ukrainsk suveränitet och detta har gjort att Ukraina har visat ovilja att förlänga avtalet för flottans basering i Ukraina. Det andra problemet har varit bristen på möjligheter att frakta krigsmateriel över ukrainskt territorium. Eftersom Ukraina har skrivit under icke-spridningsavtalet för kärnvapen har detta framförallt gjort all transport av kärnvapen över ukrainskt territorium helt omöjlig. Inom svartahavsflottan i Sevastopol finns det en rad vapensystem som kan fungera som vapenbärare åt kärnstridsspetsar. Dessa har man inte kunnat förse med kärnvapen. Det har även inte gått att modernisera flottan i den utsräckning man velat. I och med avtalet den 17 december ska dock allt detta kunna lösas och detta får om man ser det lite bredare stora säkerhetspolitiska och geopolitiska konsekvenser. Ryssland biter sig nu definitivt fast på Krim och kan komma att basera alla möjliga vapensystem där. Det kan tyckas som att det inte är så stor skillnad mot tidigare, men det är troligen ett strategiskt viktigt intresse som på detta vis slipper bli beroende av den betydligt mindre flottbasen i Novorossijsk som enda fullfjädrade basering vid Svarta havet. Därmed får Ryssland en välplacerad stödjepunkt med bra utgångsläge både mot Kaukasus och Mellanöstern, två regioner Ryssland har nyckelintressen i.
Att risken för att Ukraina dras in i en väpnad konflikt ökar känns inte heller det långsökt.

Om avtalet innehåller några fler framförallt hemliga delar är oklart, men av det som är känt nu är det ett mycket bra avtal med ryska ögon sett. Man lånar ut pengar till Ukraina till hyfsat bra ränta, knyter landet till sig genom att få det återgå till tidigare stora gasvolymer om än med rabatt och får säkerhetspolitiska fördelar i och med att man slipper ha ett Ukraina som glider västerut och en stabil bas i Sevastopol samt viktiga samarbeten för framförallt det militärindustriella komplexet. Ännu en seger för Putin i år alltså.

Vad jag har för källor till detta inlägg? Ukrainsk och rysk press som svenska utrikeskorrespondenter troligen inte ens läst eller av för mig outgrundlig anledning bedömt som inte helt trovärdiga källor.

Därför skrev Janukovtij inte på avtalet med EU i Vilnius

3 Dec

Jag följer inte svensk media fullt ut, men jag har inte kunnat läsa någon riktigt bra analys i svensk media av varför Ukraina till slut inte skrev under associationsavtalet med EU. Det finns nämligen som jag ser det fler anledningar än de som nu flitigast nämnts i pressen. Dessutom har tonläget här i Ukraina varit sådant den senaste månaden innan Vilniustoppmötet att det knappast kom som någon överraskning att det inte blev något avtal. Naturligtvis har Ryssland satt en enorm press på Ukrainas ledarskap och med ömsom hot och löften fått Janukovitj att vika av österut och åkt skytteltrafik till Ryssland i diverse inofficiella möten, som ingen vet vad det sagts på. Samtidigt är det dock så att det innebär förnedring för Janukovitj att vika sig för Ryssland i och med att Putin i somras i princip rent öppet visade maktspråk gentemot Ukraina.

Ingen vet egentligen vad Putin har lovat Ukraina. Varken Janukovitj eller Azarov har haft några underskrivna avtal att visa upp. Kanske har det heller inte varit som de är stolta över att kunna visa upp……

Janukovitjs spel för att splittra EU genom att hålla Timosjenko inlåst höll inte heller och hon är knappast den avgörande anledningen till att det inte blir något avtal. Janukovitj kan tidigare ha försökt splittra EU-länderna genom att till synes gå med på alla villkor utom just att släppa iväg henne för läkarvård i Tyskland och då få de mindre pincipfasta EU-länderna att övertyga de andra om att släppa in Ukraina även med en inlåst Timosjenko. Den taktiken gick dock inte och även om det fungerat är det inte säkert att det blivit ett avtal.

Vad som sällan nämns i västmedia är de negativa effekter för delar av den ukrainska industrin som skulle bli resultatet av ett avtal. Den ukrainska fordonsindustrin skulle exempelvis få det ytterst svårt mot tyska mfl tillverkare och snart hamna i djupa problem. Visserligen fanns det i avtalet inbyggda mekanismer som skulle förhindra att Ukraina översvämmades av europeiska bilar, men effekterna skulle nog ändå bli kännbara. På sikt skulle det säkert byggas upp tyska bilfabriker i Ukraina istället, men på kort sikt skulle det bli ett hårt slag. Industrin över huvudtaget är i ett stort behov av effektivisering och ägarna vågar sig inte på det stålbad som konkurrens från EU:s industri nästan över natten skulle innebära. De vill helst ha ett par år till på sig att modernisera industrin, vilket dock kan visa sig vara ett feltänk. Det är inte säkert att de utnyttjar det andrum de nu köpt sig och man kan även tycka att de då redan tidigare skulle ha effektiviserat industrin då avtalet varit på tapeten i flera år och åtminstone i 2 år har kursen varit inställd för att få det underskrivet, även om det ibland gått med myrsteg framåt.

Självklart är det så att ett avtal med EU innebär en enorm öppning av den europeiska marknaden för ukrainska produkter och detta vet de ukrainska oligarkerna om och vill åt. De tvekar dock även lite i och med att en del av dem får ett hårt slag pga försvårad handel med Ryssland. Från rysk sida hävdar man att Ukraina skulle tappa 8 miljarder USD i förlorad export till Ryssland.

Dessutom finns det kretsar runt Janukovitj, den sk ”familjen” som faktiskt kan ha glädje av att synen på den ukrainska ekonomin blir extremt negativ och att den de facto hamnar i en mycket dålig situation. Det blir då billigare och lättare för dem att ta över ytterligare företag och utöka sin makt över Ukrainas näringsliv. De gillar helt enkelt att den ukrainska börsen faller månad efter månad, då de kan köpa på sig mer aktier via sina offshorebolag och de ser tyvärr ukrainsk ekonomi som något slags nollsummespel. Detta är något som de ”vanliga” oligarkerna inte ser med glädje på och gör att de förmodligen kommer pumpa in ganska saftigt med pengar i oppositionspartierna framöver. Ukrainas ekonomi lider dock stort även av övriga oligarker, då de byggt upp ett antal monopol som bromsar ekonomins utveckling.

Den ryska gasen brukar nämnas som ett stort och viktigt skäl och kallas ibland för ett ryskt utrikespolitiskt instrument. Ukraina är fortfarande väldigt beroende av ryska gas och har i detta nu en stor skuld till Gazprom. Emellertid är det också så att Ukraina försöker göra sig mindre och mindre beroende av den ryska gasen. 2004 importerade man 42 miljarder kubikmeter gas från Ryssland. 2013 beräknas den siffran ligga på 27 miljarder. Utvinningen av gas i Ukraina ökar och importen från grannländerna i väst (som igrunden kanske tar sin gas från öst) ökar. Dessutom försöker man sluta avtal med t.ex. Turkmenistan om gasleveranser som förvisso måste gå genom ryska gasledningar, men ändock ökar oberoendet gentemot Ryssland. Dessutom är Ukraina ett av få länder i Europa som allvalrigt satsar på utvinning av skiffergars som det finns stora förekomster av i landet. Allt detta är dock processer som tar tid att bygga upp och utöka och beroendet bedöms antagligen vara för stort ännu för att gå in i praktiken en konfrontation med ryska intressen.

Man ska när det gäller gas och elektricitet komma ihåg att EU, IMF mfl vill att Ukraina ska sluta med eller åtminstone minskasina enorma subventioner av privatpersoners energikostnader. För t.ex. pensionärer och låginkomsttagare skulle det bli en enorm skillnad i privatekonomin och i vissa fall skulle halva inkomsten gå till uppvärmning och elkostnader, vilket ju är politiskt omöjligt att genomföra. Ingen kräver detta av Ukraina nu, men färdriktningen är klar och detta skulle kunna bli väldigt impopulärt inom just Janukovitjs kärnväljargrupper i framförallt östra Ukraina.

Det är också så att två av nyckelbrnascherna i Ukraina – lantbruk- och livsmedelsindsutri samt stålindsutrin inte skulle få någon autostrada in i EU för sina produkter. Just de skulle endast få sälja mindre volymer tullfritt till EU. På kort sikt alltså ingen stor positiv förändring och kan upplevas som lite njuggt att jsut de branscherna får dras med begränsningar i sin potentiella export till EU.

Det finns fler skäl förstås, men dem finns det en del skrivet om så jag nöjer mig här. Dessutom finns det naturligtvis massor av framförallt långsiktiga fördelar med ett avtal med EU, men dem bör det i västmedia inte vara så svårt att hitta fakta om om man letar i västmedia så dem kommer jag inte att gå igenom här.

Inför att Ukraina gick med i WTO fanns det positiva röster som spådde en fantastisk utveckling för ukrainsk export, av detta har det inte blivit så mycket mätbart, därav kan anas en viss skepsis mot avtalet med EU och dess effekter.

Det som nu sker i Kiev och framförallt på Maidan är en reaktion på att regeringens släckt ungdomens dröm om ett närmande till Europa, en långsiktig väg till att bli som vilket europeiskt land som helst men framförallt en trötthet på regimen i allmänhet. Det är nog ingen som kan anklaga Janukovitj för populism åtminstone, för så mycket som han gjort sig impopulär genom sina beslut är det svårt att ana någon fingertoppskänsla för vad hans folk vill.

Nu återstår att se vad som händer i Ukraina framöver. Det är inte alls självklart vilken riktning allt tar.