Archive | Ryssland RSS feed for this section

Vad skrev Janukovitj på i Moskva den 17 dec?

22 Dec

Som vanligt får man leta förgäves i utländsk (ffa svensk) press efter detaljer om vad det egentligen var Ukraina skrev på för avtal med Ryssland i Moskva. Med tanke på att avtalet visar sig innehålla implikationer som man förvisso kunde ana sig till, men som är relativt långtgående är det något förvånande. Ännu en gång får vi se ett exempel på den mediala logiken i att hårdbevaka ett förvisso dramatiskt men ändå ytligt skeende, denna gång i form av händelserna på Maidan nezalezjnosti, för att sedan närmast ignorera de stora realpolitiska och långsiktiga följderna av ett därpå följande avtal som kan innebära ett tydligt geopolitiskt vägval för ett av Europas största länder.

Låt oss dock bara börja att lite mer detaljerat bena ut det som redan blev känt i media. Ryssland har förbundit sig att ge Ukraina krediter i storleksordningen 15 miljarder USD. Detta kommer att ske genom att Ryssland tar medel från sin stabiliseringsfond och ger den ukrainska staten lån. Redan innan årsskiftet ska Ryssland ta över och förlänga den kredit på 3 miljarder USD som finns i form av euroobligationer registrerade på den irländska börsen till en ränta på 5 %.

Ukrainas regering har satt sig i en mycket svår sits och var i akut behov av nya krediter för att betala av gamla lån och hantera budgetunderskottet som i år väntas tom slå det pinsamma rekordet från krisåret 2009 och överstiga 80 miljarder SEK. Frågan var bara varifrån pengarna skulle komma. Janukovitj åkte runt med tiggarhåven till IMF, EU, Kina och fick napp hos Ryssland till villkor som han tydligen kunde acceptera. Vad han pratar tyst om är att han i olika mån fick napp även hos de andra han sökte hjälp hos. IMF har varit beredda att ge nya lån i storleksordningen 10-15 miljarder USD sedan länge. De har dock krävt vissa reformer av den ukrainska regeringen. Dessa skulle kräva att vissa absurda subventioner inom energisektorn försvann liksom effektivisering av statsapparaten och i praktiken försvårande av korruption, vilket kretsen runt Janukovitj troligen inte var ett dugg sugna på. EU:s krav ligger i linje med IMF och ett underskrivande av avtalet med EU hade troligen inneburit att steget till att få IMF-krediter varit väldigt litet. EU hade då även planer på att anordna ett slags givarkonferens för att hjälpa Ukraina få lån från fler håll. Detta sammantaget med att källor från Bryssel talar om att det fram till 2020 skulle bli tal om utvecklingslån och stöd i olika former på långt över 20 miljarder Euro. Rent pengamässigt bjöd alltså egentligen kanske EU mer än Moskva, men med helt andra villkor. I sammanhanget ska påpekas att IMF-lånen troligen hade getts till en ränta på 3-4 %, medan Ryssland för de första 3 miljarderna får 5 %, troligen lär det bli högre får de kommande miljarderna. Det kan rent av visa sig vara en bra affär för Ryssland rent krasst.

Den andra stora aspekten av avtalet som också blev känd i media var att Ukraina skulle få köpa gas av Ryssland till ett rabatterat pris, en rabatt på 132 USD per tusen kubikmeter. Något som kan ge en besparing på 5 miljarder USD. Vad det inte talas lika mycket om är vilka effekter avtalet får på volymerna av gas som ska säljas. I det avtal mellan de statliga jättarna Naftogaz och Gazprom som slöts för perioden 2009-2019 som nu får uppdateras ska volymerna av gas som ukrainska Naftogaz köper av Gazprom öka från 27 miljader m3 till 41,6 miljarder m3. Mellanskillnaden har Naftogaz tidigare köpt av gashandlare som tagit del av gasen västerifrån. För att Naftogaz ska få det rabatterade priset på 268,5 USD per tusen m3 ska de inköpta volymerna öka med minst 50 % från 27 miljarder. Tillsammans med Gazprom ska sedan gas vidareexporteras till EU och där ska Naftogaz ha chans att tjäna en del pengar, oklart hut mycket i realiteten.

I Ukraina ska regeringsvänliga ha sagt att fördelen med avtalet med Ryssland till skillnad från det med EU inte kräver några reformer och därmed lämnar utrymme för Ukraina att själva ändras i den riktning och takt man vill. Detta är dock inte helt sant. Avtalet innebär nämligen i praktiken bakåtsträvande reformer och ett steg bakåt på den väg där man de senaste åren försökt göra sig så energimässigt oberoende av Ryssland och utlandet som möjligt. Ryssland har alltså krävt att Ukraina ska öka sina inköp av rysk gas, vilket i ett slag gör många av strävandena och projekten i Ukraina meningslösa och bortkastade. Man låser nu på nytt medvetet in sig i beroendet av rysk gas. Projekten med skiffergas, gasletande till havs, inköp från andra länder kan i det ljuset ses som enbart försök att sätta lite press på Ryssland och visa att man har alternativ och minsann vill ha ett bra pris.

En annan förändring som det pratats en del om är den del av avtalet som rör utökat industriellt och teknologiskt samarbete inom bla rymd, varvs och flygindustrin. Framförallt det sistnämnda är väldigt intressant med tanke på att Ukraina nyligen slutit avtal med Nato-landet Turkiet och USA-allierade Saudi-arabien om gemensam utveckling av Antonovs 124-klass. Dessa avtal bör logiskt sett nu måst brytas för att istället uppta samarbete med den ryska försvarsindustrin.

Nu närmar vi oss det verkligt intressanta som alltså till min förvåning helt verkat ha gått annars så russofobiska journalister under radarn. I slutdokumentet som skrevs under den 17 december upptas nämligen märkligt nog den största textmassan av den del som rör den ryska svartahavsflottan på Krim. För Rysslands del har det fram till nu nämligen funnits en del praktiska huvudvärk relaterad till denna speciella basering. De ryska styrkorna var ovilliga att göra en fullständig genomlysning av alla gamla anläggningar som ligger utanför själva Sevastopol och alltså på alla sätt ukrainskt territorium. Dessa radaranläggningar mm är på så vis en nagel i ögat på ukrainsk suveränitet och detta har gjort att Ukraina har visat ovilja att förlänga avtalet för flottans basering i Ukraina. Det andra problemet har varit bristen på möjligheter att frakta krigsmateriel över ukrainskt territorium. Eftersom Ukraina har skrivit under icke-spridningsavtalet för kärnvapen har detta framförallt gjort all transport av kärnvapen över ukrainskt territorium helt omöjlig. Inom svartahavsflottan i Sevastopol finns det en rad vapensystem som kan fungera som vapenbärare åt kärnstridsspetsar. Dessa har man inte kunnat förse med kärnvapen. Det har även inte gått att modernisera flottan i den utsräckning man velat. I och med avtalet den 17 december ska dock allt detta kunna lösas och detta får om man ser det lite bredare stora säkerhetspolitiska och geopolitiska konsekvenser. Ryssland biter sig nu definitivt fast på Krim och kan komma att basera alla möjliga vapensystem där. Det kan tyckas som att det inte är så stor skillnad mot tidigare, men det är troligen ett strategiskt viktigt intresse som på detta vis slipper bli beroende av den betydligt mindre flottbasen i Novorossijsk som enda fullfjädrade basering vid Svarta havet. Därmed får Ryssland en välplacerad stödjepunkt med bra utgångsläge både mot Kaukasus och Mellanöstern, två regioner Ryssland har nyckelintressen i.
Att risken för att Ukraina dras in i en väpnad konflikt ökar känns inte heller det långsökt.

Om avtalet innehåller några fler framförallt hemliga delar är oklart, men av det som är känt nu är det ett mycket bra avtal med ryska ögon sett. Man lånar ut pengar till Ukraina till hyfsat bra ränta, knyter landet till sig genom att få det återgå till tidigare stora gasvolymer om än med rabatt och får säkerhetspolitiska fördelar i och med att man slipper ha ett Ukraina som glider västerut och en stabil bas i Sevastopol samt viktiga samarbeten för framförallt det militärindustriella komplexet. Ännu en seger för Putin i år alltså.

Vad jag har för källor till detta inlägg? Ukrainsk och rysk press som svenska utrikeskorrespondenter troligen inte ens läst eller av för mig outgrundlig anledning bedömt som inte helt trovärdiga källor.

Advertisements

Det nya Ryssland – hälsans rike?

7 Dec

Den uppmärksamme bloggföljaren (jag benämner denne som singular då det knappast lär vara några stora människomassor som enträget väntar på nästa inlägg från mig och regelbundet förgäves surfar in här) kanske noterade att den utlovade nystarten dröjt något. Hursomhelst kan det på en skumpig tågresa i ett vintrigt Sverige vara läge att avsluta och lägga ut det inlägg jag påbörjade sist jag var i Moskva.

Noterade under min vecka i Moskva den här gången att det faktiskt är rökförbud på fler och fler ställen. Från 2015 vill faktiskt Medvedev införa rökförbud på alla offentliga kommunikationsmedel och i princip alla offentliga byggnader. Jag minns när jag kom till Ryssland första gången 2006 att det bolmades på dessa giftpinnar överallt och att det av folk i alla åldrar och överallt. Så här skrev jag hösten 2006:

“Häromdagen satt vi och åt på en restaurang och efter maten frågar en av svenskarna om det ar okej att han röker. Jag svarar Att det inte gör något eftersom barnen bredvid oss ändå röker. Precis när jag sagt detta, är det dags att stanna upp och tänka lite på innebörden av vad jag just sagt. En meter ifrån mig sitter nämligen en kille som är kanske 11-12 år och bolmar på en cigarett, som om han aldrig gjort något annat och röker upp cigaretten ända in till filtret. Ingen på hela restaurangen bryr sig ett dugg.”
Senare hade jag även glädjen att stifta bekantskap med folk som rökte cigaretter med jordgubbssmak och andra fantastiska uppfinningar. Allt för att uppmuntra konsumtion bland t.ex. fjortistjejer och barn.

Att alkohol var lättillgängligt och billigt kanske jag inte ens behöver nämna eftersom det är vad folk förväntar sig. Kanske mindre väntat var nog ändå att det fanns en mångfald och uppfinningsrikedom som inte står tyskarnas Bananenbier-koncept långt efter. Det fanns t.ex. öl med grönt te-smak och konstiga blandningar av allt möjligt och förstås färdigblandade cocktails som såldes på burk.

Knark verkade ju förstås inte heller vara ett direkt okänt fenomen och förekomma både här och där. När vi var ute i flottstaden Kronstadt låg det exempelvis troliga herionsprutor på kajkanten. Slagkraftig östersjöflotta med toppmoral….?

Rysk galghumor

Rysk galghumor

Kort sagt så var det allmänna intrycket under mitt första år i Ryssland att allt som var skadligt för dig var lätt att få tag på och billigt. Juice och mycket annat som är nyttigt var förstås däremot generellt sett dyrare och fanns inte alls på samma sätt i varje gathörn. Det här är dock något som lyckligtvis verkat på allvar börja ändra på sig de senaste åren. När jag bodde i Karelen 2008 körde man t.ex. med antidrogkampanjer (tveksamt dock hur effektiv den skräckpropagandan var) och vid skolavslutningstider inskränkte man försäljningstiderna för alkohol för att dämpa den värsta ungdomsfyllan. Sedan dess har man faktiskt konstant börjat inskränka försäljningen av drycker med hög alkoholhalt nattetid.

Om man nu tittar på situationen 2012 så har det ju alltså hänt en del sedan 2006.

Minimipris finns sedan tidigare på vodka för att få ner konsumtionen lite och för att folk ska kunna veta om det är äkta vara och inte hembränt. Nu kommer vinet kosta 110 rubel för 70 cl som minst. Alltså minimipris här också och då faktiskt antagligen enkom för att få ner konsumtionen. Falskvin kan man möjligen råka ut för med motsatt hälsoeffekt än falsksprit. Det falska vinet brukar nämligen snarare vara sådant som säljs utspätt för att spara pengar för säljaren. Åtminstone kan det vara så på semesterorterna i Ukraina och Sydryssland där vin säljs på fat till turister. Skrämmande varningstexter finns det likt i EU på cigarettpaketen i Ryssland.

Torrläggning pågår?

Trrläggning pågår?

Att det av insatta ryssar har uttryckts viss avundsjuka mot ett svenskt systembolagssystem är snart inte något som man kan skämta om längre. Medan det svenska systemet verkar gå mot en stillsam liberalisering med utökade öppettider och utkörning är det ryska med små myrsteg på väg mot en svensk restriktiv hållning när det gäller både alkohol och tobak. Visserligen är det ljusår ifrån Sverige, men riktningen de senaste fem åren har i alla fall varit tydlig. Bland unga ryssar ses det dessutom som något attraktivt att man “varken röker eller dricker” och ja, det finna faktiskt en del ryssar som lever så.

Sammantaget kan man alltså säga att det är en positiv bild av utvecklingen man kan teckna. Dock ska man komma ihåg att en av anledningarna som anges till varför Sovjetimperiet till slut mötte så stort folkligt motstånd att det föll samman var en av Gorbatjovs kampanjer. De flesta har nog hört om glasnost, perestrojka och kanske uskorenije, färre har nog hört talas om “suchoj zakon” dvs “den torra lagen” som skulle torrlägga Sovjet och minska alkoholismen. Förutom att den skapade ett stort folkligt missnöje orsakade den även enorma inkomstbortfall för statskassan eftersom mycket av alkoholförsäljningen istället flyttade ut på den svarta marknaden. Om man tittar på den officiella statistiken från 80-talet över vissa saker kan man dock förstå varför dagens ryska makthavare vill röra sig mot ett system som liknar dåtidens. Officiellt minskade spritförsäljningen med 2,5 gånger, landet upplevde an babyboom med 5,5 miljoner födda per år istället för normala 5 miljoner och dessutom var andelen missbildade och komplikationer klart lägre. Männens förväntade livslängd ökade med 2,6 år och nådde sitt max i rysk historia!

Ovanstående hade förstås delvis andra orsaker också, men det är solklart att dagens ryska ledning skulle önska sig en liknande utveckling på nytt.

Det är dock tveksamt om vanliga ryssar på nytt skulle kunna tänka sig att bara kunna köpa sprit mellan kl 14 och 19, få sparken vid alkoholintag, vara förbjudna att dricka på tågen för att bara nämna några exempel av vad kampanjen innebar i praktiken. Dylika lagar vore förmodligen det som till sist skulle kunna fälla Putin i och med att han tappade stöd hos de grupper som fortfarande stödjer honom…..

Swedwood, media och lite verklighet

25 Apr

Media i Västeuropa fortsätter att ge Swedwoods och indirekt Ikeas verksamhet i ryska Karelen stor uppmärksamhet. Jag tänker förstås på kvällens reportage i uppdrag granskning som ni kan se här om ni inte redan sett det:

http://svtplay.se/v/2784592/uppdrag_granskning/del_15_av_18__den_sista_urskogen_-_otextat?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2784592/sb,p103536,1,f,-1

Det är dock inte första gången som europeisk media gjort ett reportage om just detta. Redan förra året sändes det ett program på tysk TV med i princip samma innehåll och samma angrepp på IKEA. Saknar svenska journalister idéer till den grad att de måste piratkopiera sina tyska kollegor? Eftersom man i Sverige i allmänhet är ganska värdelös på att följa just tysk media och vad som sker där nere tror jag dock inte det. Som exempel så kan jag väl nämna att det ena regeringspartiet i Tyskland, FDP just nu är inne i djup kris. Hur många av er som läser detta kände till det? Förmodligen betydligt färre än de som känner till vad som sker i den primärvalskampanjen i USA. En potentiell regeringskris i Europas största ekonomi och vår viktigaste handelspartner är alltså mindre känd än vem som ska myglas fram till att gnabbas med Obama i höst och troligen få stryk.

Här är i alla fall den tyska sändningen:

http://mediathek.daserste.de/sendungen_a-z/432744_plusminus/8646212_ikea-moebel-holz-aus-urwaeldern

I Uppdrag gransknings reportage var förstås vinklingen av klassiskt Janne Josefsson-snitt. Journalisterna ville absolut inte ta upp aspekter som problematiserade deras tes om stora onda IKEA som skövlar urskog och beter sig svinigt åt. Hur det såg ut innan Swedwood etablerade sig i Karelen nämns förstås inte. Något paradoxalt hävdas det att det fanns ett antal lokala helylle-bysågar som fått lägga ner och att stora skogar varit helt orörda. De lokala företagarna har närmast garanterat ingen större kunskap om natur- och miljövård. Och om de väl har det är det inte alls säkert att de entrepenörer som hugger åt dem har det. Swedwood har försökt att införa en del svenskt miljömedvetande i skogsbruket. Eftersom mycket dock läggs ut på underentrepenörer och man inte har möjlighet att nyutbilda varenda skogsarbetare är det självklart att brister kvarstår. Alternativet vore kanske att fortsätta som man gjort tidigare. Att under betydligt mindre ordnade former kortsiktigt avverka det som går och sälja virket till Finland. På 90-talet förekom det mycket avverkning utan tillstånd eller tillsyn och det såldes svart.

2008 var jag med lite när en stor grupp miljöorganisationer gjorde en stor genomgång av hela Swedwoods verksamhet i Kostomuksha. Allt var långtifrån perfekt, men man accepterade Swedwoods tankar och försök till framsteg och gick därför inte till frontalattack eftersom man insåg att det bästa på lång sikt vore att samarbeta och få Swedwood att bli kvar och förbättra sig.

I reportaget svamlas det om att Ikea/Swedwood är i Karelen för att kortsiktigt utnyttja och sedan dra vidare. Vad Swedwood tvärtom gör är att bygga upp just en sådan verksamhet som Ryssland behöver – mer vidareförädling inom landet istället för att sälja enbart ren råvara. Det ger välbehövliga arbetstillfällen. Den ryska staten ger ut rätter på ett antal år att avverka ett visst antal m3 per år i ett visst område. Om Swedwood försvinner kommer bara någon annan att ta över denna rätt och närmast garanterat att avverka med mindre hänsyn till naturvärden. Det finns ju ingen stor känslig opinion som Ikeas kunder att ta hänsyn till längre….

Skrev därför följande i chatten med uppdrag gransknings reporter för att se lite hur han tänkte: “Ni är medvetna om att en stor del av Swedwoods anläggning i Kostomuskha kan komma att läggas ner? Skulle ni känna er nöjda då? hundratals av skulle förlora sina jobb som man regionalt kämpat hårt för att få. Äntligen vidareförädling på plats istället för att bara sälja virket oförädlat utomlands. På framförallt 90-talet bedrevs omfattande svarthuggande i karelen och virket såldes till Finland. jag har svårt att se att det för tillfället skulle kunna bedrivas så mycket bättre än det görs nu genom Swedwood i annan regi. De skördarförare och de som skotar ut skulle om swedwood la ner antagligen bara hugga för någon annan med klart mindre miljöhänsyn än swedwood har, de skulle då bry sig ännu mindre än vad de gör nu. Vad är alternativet som ni ser det till Ikea/Swedwoods verksamhet? Att göra hela norra Karelen till nationalpark? Tror ni på allvar att det skulle kunna ske? Det finns redan ett stort naturreservat precis bredvid kostomuksha. Har själv varit där. Vad är ert alternativ?”
och fick faktiskt svar:
“Per Shapiro:  Vi har inte påstått att andra bolag skulle vara bättre än IKEA/Swedwood ifall de beslöt att lägga ned sin verksamhet, vår utgångspunkt var att det finns en diskrepans mellan vad IKEA lovas oss kunder och vad de faktiskt gör, vilket försvårar möjligheten till konsumentmakt. Det är sant att IKEA:s fabrik genererar jobb. Men IKEA:s närvaro har också kostat många jobb. Vi reste runt i byarna där väldigt många förlorat sin utkomst som de haft ifrån skogen. På lång sikt är det kanske mer hållbart ifall de som brukar skogen och naturen i en region är människor som bott i området i generationer, och tänker sig att deras barn och barnbarn också ska kunna bo där? Men jag kan förstå att det finns flera sätt att se på frågan.”
Mycket skrivet om det här tydligen i media:
Avslutar med något helt annat, enda kopplingen är väl att artisten heter “gran” på svenska (extremt svag koppling, då det mest är furu det är frågan om i karelen), men lite rysk musik har jag ju lovat ska dyka upp här emellanåt:

Imorgon väljs Putin för en ny presidentperiod fylld av stabilitet eller kanske stagnation

3 Mar

Imorgon är det presidentval i Ryssland. Det finns mycket att säga om valet och den så kallade valkampanjen eller snarare bristen på den. Precis som de flesta andra tror även jag att Putin kommer att vinna valet. Att det inte kommer bli någon storseger är jag däremot också ganska säker på. Själv är jag hjärtligt trött på många ryssars prat om ”stabilitet” med Putin och att oppositionen bara går utländska intressen.

Ofta har det också sagts att de som demonstrerar i oppositionens demonstrationer skulle få betalt för att komma. I själva verket verkar det ju snarare vara så att de Putin-stödjande demonstrationerna är enormt välorganiserade och statsanställda och folk från vissa företag bussas dit, får plakat och banderoller som är förtryckta och folk får sedan betalt för att delta. Se nedanstående video som jag dock inte hinner lägga in översättning på nu, men som avslutas med en mans komiska utrop: ”För Putin! För Enade Ryssland” För 500 rubel!”

Vet folk vad de egentligen röstar på när de röstar för Putin? De röstar för att sjukvårdens och utbildningens andel av statsutgifterna ska minska till förmån för ökade kostnader för upprustning av försvarsmakten. Inte alls vad Ryssland behöver enligt min mening. För att möta de demografiska problemen skulle en satsning på familjepolitik, hälsovård och skolväsendet vara de logiska stegen för att det över huvud taget ska finnas tillräckligt många och välutbildade unga ryssar att försvara landet den dag det behövs. Frågan jag ställer mig är om vanliga ryssar är medvetna om dessa omprioriteringar och tycker att de är bra?

Att Putin är så feg att han inte vågat ställa upp i en enda valdebatt mot någon motkandidat känns faktiskt lite ironiskt med tanke på att han gärna odlat sin image som macho-man.

Anledningen till att liberalen Grigorij Javlinskijs kandidatur till presidentposten inte godkändes var förmodligen inte för att han på något vis skulle utgöra ett allvarligt hor mot Putin utan på grund av att just hans parti har flest och bäst utbildade valövervakare. Nu kommer det att bli färre som officiellt är tillåtna att granska valet. Ryssland vill ju dock bli världsledande i att installera webkameror i vallokaler istället för att allt för oppositionella ska övervaka valprocessen.

Det är tydligt att de stora demonstrationerna efter parlamentsvalet på allvar skakat om regimen. Medvedev ville helt plötsligt genomföra en rad reformer, något som han haft gott om tid att genomföra de fyra senaste åren, men uppenbarligen inte brytt sig om att göra förrän folk gick ut på gatorna och protesterade. Vanligt folk har en mycket större makt än de kanske tror. Speciellt med ett så ängsligt och populistiskt ledarskap som det nuvarande. I grunden gillar jag Medvedev, som har ett rättspatos och vettiga tankar om både det ena och andra. Tyvärr verkar han inte lyckats ha genomfört speciellt mycket av det han gett intryck av att vilja i sin retorik. Medvedev kommer tyvärr inte bli ihågkommen för att han exempelvis försökte bekämpa korruptionen (tyvärr ytterst framgångslöst) utan ett av få konkreta resultat av hans presidenttid verkar avskaffande av vintertiden att bli. För mig kommer detta alltid att bära en komisk touch i och med att det motiverades bland annat med att korna blir förvirrade när man byter tid två gånger per år. Att ryska företag hamnar en timme mer fel i förhållande till sina viktiga handelspartners i EU var väl något som Medvedev mer såg som något positivt……?

Medvedev klappar kor, hans mest nöjda undersåtar?

Jag hoppas det ryska folket kan känna sig nöjda med den stabilitet som de röstar fram imorgon och inte börjar tänka den hädiska tanken att ”stabiliteten” om något år börjar likna stagnation oroväckande mycket. Oavsett land, ledare och parti behöver varje stat få in nya tankar och impulser med jämna mellanrum, på kanske 10 år. Detta har man till och med förstått i diktaturen Kina som var 10:e år byter ut sina toppledare, med resultatet och ekonomin faktiskt fortsätter att växa år efter år. I Ryssland ser det dock ut att bli en epok med Putin 2000-2018. Undrar hur mycket Putin förstår av vanligt folks liv och problem 2017?

Därför kommer Putin att sitta kvar

18 Dec

Det är nu en vecka sedan jag kom hem från den här vändan i Ryssland. Lyckades blir krasslig på slutet och det höll sig i Sverige. Låg därför lågt även med att skriva här. Tanken med den här bloggen var lite grann främst att skriva när jag är på plats på ett intressant och har några intressanta intryck att dela med mig av. Nu verkar det ju sällan bli så av olika anledningar. Dels är det sällan internet funkar som det ska när man är ute på vift någonstans och dels räcker tiden eller energin till. Det blir vad det blir helt enkelt.

Tiden i Moskva var som vanligt lite lätt omtumlande. Den stan är ju inte billig direkt och så förbannat stor att man lätt känner sig liten. Mycket bättre då att bege sig till St Petersburg. Hann dock notera lite små glädjande detaljer i Moskva som gör att man faktiskt ser att det går framåt. Kunde köpa Novaja gazeta, liksom ett stort antal tidningar ur automater på en tunnelbanestation. Likaså kunde man köpa tågbiljetter på en terminal liknande SJ:s biljettautoamter, ja den ryska varianten var faktiskt tydligare än SJ:s. Det är sådana här små framsteg i den ryska vardagen som ändå gör att man envist vill tro att det inte är världens största bananrepublik man befinner sig i, utan ett fascinerande land i ständig förändring. Tågbiljetten jag köpte gick till det ganska nya snabbtåget Sapsan mellan Moskva och St Petersburg, en rysk motsvarighet till X2000, eftersom spåren ju precis som i Sverige egentligen inte riktigt är anpassade för riktigt höga hastigheter.

Den 4 decemebrr var det ju val till duman och jag kunde inte hålla mig utan följde till och med in i vallokalen i St Petersburg. Där fanns valobservatörer från tre partier, Enade Rysslands satt av någon anledning redan vid ingången.
Såg lite rörigt ut, men ganska ok. Som vanligt verkade det som ni redan vet förekomma märkligheter i många vallokaler.


Det för mig mest anmärkningsvärda var nog dock vad som visades på tv under valvakan på kanalen Rossija 1:

Ledaren för Spravedlivaja Rossija – ”Rättvisa Ryssland”, Sergej Mironov tog chansen att i direktsänding berätta för folket om alla överträdelser och felaktigheter som begåtts vid många vallokaler i Sankt Petersburg. Valobservatörer ska ha lurats eller jagats bort och från just de vallokaler där detta skedde ska Enade Ryssland ha fått minst 80 % av rösterna, vilket förstås säger sig självt att det låter otroligt i ett Petersburg som verkat trött på partiet och den lokala ledaren Matvijenko. Mironov försökte sedan titta rakt in i kameran och vända sig till folk i direktsänding. Visserligen var klockan då redan över 1 lokal tid, så många hade säkert gått och lagt sig. Dessutom kunde han även berätta att partiets lokale ledare i Petersburg fått stryk av polisen och blivit gripen. Detta lät förstås som en total motsägelse till det som nyss visats på nyheterna där det berättades att 700 utländska valobservatörer närvarit vid valet och några nöjda italienare intervjuades. Även ryska observatörer intervjuades och allt verkade till belåteneht. Just det faktum att man på nyheterna tryckte så hårt på att det inte fuskats verkade ju lite misstänkt.
Även Jablokos Javlinskiij höll ett liknande tal i direktsändning och på något vis bara väntade jag på att sändningen på sovjetiskt vis skulle brytas eller ngt sådant men det skedde aldrig. På nyheterna har förstås uttalandena inte visats.

Har passerat Gostinnij dvor två kvällar den här veckan och det har hållits demonstrationer mot makten och valet där. Demonstranterna är som vanligt svåra att upptäcka på håll eftersom det är så många poliser runtomkring. Det var dock bara en uppvärmning inför de stora demonstrationerna den 10 december som jag dock själv inte såg med egna ögon.

Den 12 december försökte Enade Ryssland att samla sina supporters till en motdemonstration. Man måste ju visa att det inte bara är den missnöjda som kan skaka fram tiotusentals engagerade demonstranter. För ett parti som nyss fått officiellt fått ca 50% av rösterna vore det ju normalt sett mycket lätt att skaka fram ett antal tiotusen entusiastiska, segerrusiga supportrar i enstad som Moskva med mer än 10 miljoner invånare. Så var dock inte riktigt fallet på Manezjnaja Plotsjad den 12/12 i Moskva. Vilket är det då som faktiskt går på Enade Ryssland möten? Hittade ett intressant klipp som jag gav mig på att texta på svenska för att fler ska kunna förstå det hela.

Dyker det inte upp någon svensk text, pröva att klicka på knappen “CC” nertill på videospelaren.

Tyvärr ser jag dock ingen realistisk chans till att Putin faktiskt inte skulle bli vald till presdient i mars igen. Det finns helt enkelt ingen stark motkandidat som oppositionen skulle kunna enas kring. Oppositionen är så disparat och har så olika mål med vart de vill föra landet att det är svårt att de skulle enas kring så mycket mer än att Putin inte är deras favoritkandidat till presdientposten. Hur skulle exempelvis oligarken Prochororov och kommunistpartiet kunna besluta sig för att stödja varandra fullt ut? Delmål ett är att få till en andra valomgång, men det känns just nu svårt att tänka sig. Väl där skulle hela oppositionen behöva samlas runt och stödja den kandidat som är kvar mot Putin vilket känns ganska orealistiskt just nu även om jag blev positivt överraskad av en hel del så här långt. Min favorit ALexej Navalnyj låstes tyvärr in på 15 dagar och det var kanske därför svårt för honom att anmäla sig som presidentkandidat ens om han hade velat. Hur som helst ser det mer spännande ut de närmsta månaderna än på mycket länge. Stats-TV kan inte längre förtiga oppositionens protester helt och om den den 24 blir en ny mastodontdemonstration tror jag att något stort faktiskt kan ske……

Första moskvaintryck den här gången

29 Nov

Så var det dags för en tid i det enorma Moskva. Kan inte säga att jag känner mig direkt hemma här. Kommer nog aldrig bli någon storstadsmänniska.

 

Som bekant är det ju parlamentsval den 4 december. Någon valfeber kan man knappast säga att det är tal om. Valstugor verkar exempelvis vara ett helt okänt fenomen, vilket jag i och förs ig visste sedan tidigare. Att det är brist på just det är dock inte så självklart med tanke på att jag i somras på torget i Lvov stötte på just ett par stånd som nog måste betraktas som små enklare ukrainska valstugor. Stora affischer längs med vägarna fanns det en och annan. Mestadels intetsägande plattityder från Enade Ryssland, men jag lyckades även få korn på en affisch från det marginaliserade liberala partiet ”Äpplet” dvs Jabloko med Grigorij Javlinskij på. Eftersom Enade Rysslands affischer är nästan identiska med valmyndighetens och valmyndigheten flitigt gör reklam till och med på tunnelbanebiljetterna verkar det nästan som att staten och partiet även utåt gör gemensam sak och uppmanar folket att framförallt gå och rösta och då göra det på Enade Ryssland.

 

En något bisarr, men ändå på något vis uppmuntrande syn var det som inträffade igårkväll. Då vi gick en hyfsad sträcka till fots bredvid en trafikpulsåder såg jag en svart mercedes med en blå saftblandare för utryckningsfordon. Det var naturligtvis ingen civil polisbil eller annat fordon ute på viktigt uppdrag som det var fåga om, utan en högre statstjänsteman eller mer troligt, någon av Moskvas rika som köpt sig en blå siren för att kunna bryta mot trafikregler utan straff. Ett antal människor har de senaste åren körts ihjäl av dessa bilar och de blir allt mer hatade av vanligt folk, som så tydligt skrivs på näsan att vissa är mer värda än andra. Därför var det faktiskt befriande att se en ryss med mongoliskt utseende sträcka sig ut från den minibuss han åkte med och skälla ut denna svarta mercedes. Orsaken till detta var för mig okänd, men spelar inte så stor roll.

 

Partiet Rättvisa Ryssland tar upp de här bilarna i sin valreklam, Zjirinovskijs LDPR tar upp nedskärningar inom försvaret – det verkar vara det partiets viktigaste fråga. Eftersom debatter på TV verkar helt saknas är TV-reklam enda sättet för mig den här veckan att bilda mig en uppfattning om vad partierna verkligen vill.

 

Det blir väl som en chaufför från Tadzjikistan sa till mig: det spelar ingen roll vad man röstar på – det blir ändå Putin som bestämmer……

Goda nyheter från Ryssland

15 Oct
Mitt favoritmatställe när jag pluggade i Sankt Petersburg var utan tvekan kedjan Теремок, Teremok. Man skulle kunna kalla Teremok ett helryskt svar på McDonalds. Till skillnad från svenska Max som väl är det norrländska svaret på den multinationella jätten har dock Teremok en helt annan meny än olika fettdrypande hamburgermenyer. På Teremok är det i stället menyer med blinier som står i fokus. Blinier är för den som inte känner till det pannkakor av bovetemjöl med fyllning. På Teremok finns det ett otal fyllningar/smaker och dessutom finns det en massa trevliga ryska soppor och rätter med bovete att välja på.
Blinier är väldigt mättande och går faktiskt väldigt snabbt att framställa och lämpar sig därför absolut som snabbmat. Dessutom är det avgjort nyttigare och ger inte alls den sockerchock som en mocdonaldsmeny ibland kan ge. Naturligtvis bör man välja kvas  eller möjligen mors till sin blini och inte någon läskeblask.
Min egen favoritblin är “Dobrinja Nikititj” och innehåller kött med grönsaker och kan ses på bilden nedan. Gott och mättande! Det brukade dock inte hindra mig från att köpa en dessertblin också. En klassiker är iБлин со сгущенным молоком, blini med kondenserad mjölk. Den är dock verkligen supersöt och den kondenserade mjölken är ett i Sverige närmast okänt fenomen, därför rådes den som är första gången i Ryssland att handskas försiktigt med denna sötsak……
Блин “Добрыня Никитич” с рубленым мясом (для Санкт-Петербурга)
En annan intressant blin är förstås den med röd kaviar. Känns ju ryskt så kan det ju inte vara helt fel.

Блин с красной икрой
Блин с двойной красной икрой

Här kan ni se ett klipp när en blin tillagas på en Teremokkiosk:
Blinchiki är en till diametern mindre, men tjockare  pannkaka på bovetemjöl och är vanligare att man får sig till livs på besök i de ryska hemmen. De serveras inte på Teremok, men smakar ungefär likadant om man nu inte är blinitaliban och lyckas hitta enorma smakskillnader att anmärka över.  Hemlagat brukar ju alltid vara godast.
Teremok har i dagsläget inte mindre än 112 restauranger i Sankt Petersburg och Moskva. Dessutom finns det 70 blinikiosker. Hittills har dock Teremok inte velat expandera utanför de två storstäderna. Nu ska det dock bli ändring på det. I samband med att CNN tillkännagav att Teremok välförtjänt är med på topp-8 över världens bästa snabbmatskedjor sa företagets VD, Michail Gontjarov i en intervju på en rysk TV-kanal att man nu ska expandera ut över Ryssland och att man inte heller är främmande för att etablera sig utomlands. I Ryssland ska man nu satsa på att etablera sig inom shoppinggallerior i medelstora städer. Man tror sig därigenom kunna undvika en del problem med lokala byråkrater som tydligen är ett väldigt hinder för affärer i Ryssland om man ska tro reaktionerna hos de ryska journalisterna på detta uttalande. Tydligen är korruption och myndighetskrångel så vanliga problem att media inte ens behöver låtsas som att de inte finns. Man skulle då bara verka okunnig i tittarens ögon.
På CNN:s lista finns för övrigt tyska Nordsee och kinesiska Mr. Lee med, två snabbmatskedjor jag verkligen uppskattade när jag var där, så jag tror faktiskt att den är rättvisande. Nu känns ju hela det här inlägget som en annons, men jag får faktiskt inga gratisblinier för att skriva det här utan gör det bara för att jag gillar att ha god rysk mat lätt tillänglig och dessutom kan de multinationella monstren behöva lite sund konkurrens österifrån.
Hoppas definitivt att Teremok etablerar sig i Norden framöver. Det skulle fungera alldeles utmärkt med deras koncept här med tanke på hälsomedvetenheten och de skulle kunna ta kunder både från hamburgermonsterkedjor, Subway och lokala pizzerior. Att starta en Teremok-kopia i Sverige är faktiskt en tanke jag lekt med och förvånad över att ingen verkar ha gjort. Det är dock säkert bättre om vi får njuta av originalet………..
Så, Приятного аппетита om ni rågar ha vägarna förbi ett Teremok!