Archive | Uncategorized RSS feed for this section

Därför skrev Janukovtij inte på avtalet med EU i Vilnius

3 Dec

Jag följer inte svensk media fullt ut, men jag har inte kunnat läsa någon riktigt bra analys i svensk media av varför Ukraina till slut inte skrev under associationsavtalet med EU. Det finns nämligen som jag ser det fler anledningar än de som nu flitigast nämnts i pressen. Dessutom har tonläget här i Ukraina varit sådant den senaste månaden innan Vilniustoppmötet att det knappast kom som någon överraskning att det inte blev något avtal. Naturligtvis har Ryssland satt en enorm press på Ukrainas ledarskap och med ömsom hot och löften fått Janukovitj att vika av österut och åkt skytteltrafik till Ryssland i diverse inofficiella möten, som ingen vet vad det sagts på. Samtidigt är det dock så att det innebär förnedring för Janukovitj att vika sig för Ryssland i och med att Putin i somras i princip rent öppet visade maktspråk gentemot Ukraina.

Ingen vet egentligen vad Putin har lovat Ukraina. Varken Janukovitj eller Azarov har haft några underskrivna avtal att visa upp. Kanske har det heller inte varit som de är stolta över att kunna visa upp……

Janukovitjs spel för att splittra EU genom att hålla Timosjenko inlåst höll inte heller och hon är knappast den avgörande anledningen till att det inte blir något avtal. Janukovitj kan tidigare ha försökt splittra EU-länderna genom att till synes gå med på alla villkor utom just att släppa iväg henne för läkarvård i Tyskland och då få de mindre pincipfasta EU-länderna att övertyga de andra om att släppa in Ukraina även med en inlåst Timosjenko. Den taktiken gick dock inte och även om det fungerat är det inte säkert att det blivit ett avtal.

Vad som sällan nämns i västmedia är de negativa effekter för delar av den ukrainska industrin som skulle bli resultatet av ett avtal. Den ukrainska fordonsindustrin skulle exempelvis få det ytterst svårt mot tyska mfl tillverkare och snart hamna i djupa problem. Visserligen fanns det i avtalet inbyggda mekanismer som skulle förhindra att Ukraina översvämmades av europeiska bilar, men effekterna skulle nog ändå bli kännbara. På sikt skulle det säkert byggas upp tyska bilfabriker i Ukraina istället, men på kort sikt skulle det bli ett hårt slag. Industrin över huvudtaget är i ett stort behov av effektivisering och ägarna vågar sig inte på det stålbad som konkurrens från EU:s industri nästan över natten skulle innebära. De vill helst ha ett par år till på sig att modernisera industrin, vilket dock kan visa sig vara ett feltänk. Det är inte säkert att de utnyttjar det andrum de nu köpt sig och man kan även tycka att de då redan tidigare skulle ha effektiviserat industrin då avtalet varit på tapeten i flera år och åtminstone i 2 år har kursen varit inställd för att få det underskrivet, även om det ibland gått med myrsteg framåt.

Självklart är det så att ett avtal med EU innebär en enorm öppning av den europeiska marknaden för ukrainska produkter och detta vet de ukrainska oligarkerna om och vill åt. De tvekar dock även lite i och med att en del av dem får ett hårt slag pga försvårad handel med Ryssland. Från rysk sida hävdar man att Ukraina skulle tappa 8 miljarder USD i förlorad export till Ryssland.

Dessutom finns det kretsar runt Janukovitj, den sk ”familjen” som faktiskt kan ha glädje av att synen på den ukrainska ekonomin blir extremt negativ och att den de facto hamnar i en mycket dålig situation. Det blir då billigare och lättare för dem att ta över ytterligare företag och utöka sin makt över Ukrainas näringsliv. De gillar helt enkelt att den ukrainska börsen faller månad efter månad, då de kan köpa på sig mer aktier via sina offshorebolag och de ser tyvärr ukrainsk ekonomi som något slags nollsummespel. Detta är något som de ”vanliga” oligarkerna inte ser med glädje på och gör att de förmodligen kommer pumpa in ganska saftigt med pengar i oppositionspartierna framöver. Ukrainas ekonomi lider dock stort även av övriga oligarker, då de byggt upp ett antal monopol som bromsar ekonomins utveckling.

Den ryska gasen brukar nämnas som ett stort och viktigt skäl och kallas ibland för ett ryskt utrikespolitiskt instrument. Ukraina är fortfarande väldigt beroende av ryska gas och har i detta nu en stor skuld till Gazprom. Emellertid är det också så att Ukraina försöker göra sig mindre och mindre beroende av den ryska gasen. 2004 importerade man 42 miljarder kubikmeter gas från Ryssland. 2013 beräknas den siffran ligga på 27 miljarder. Utvinningen av gas i Ukraina ökar och importen från grannländerna i väst (som igrunden kanske tar sin gas från öst) ökar. Dessutom försöker man sluta avtal med t.ex. Turkmenistan om gasleveranser som förvisso måste gå genom ryska gasledningar, men ändock ökar oberoendet gentemot Ryssland. Dessutom är Ukraina ett av få länder i Europa som allvalrigt satsar på utvinning av skiffergars som det finns stora förekomster av i landet. Allt detta är dock processer som tar tid att bygga upp och utöka och beroendet bedöms antagligen vara för stort ännu för att gå in i praktiken en konfrontation med ryska intressen.

Man ska när det gäller gas och elektricitet komma ihåg att EU, IMF mfl vill att Ukraina ska sluta med eller åtminstone minskasina enorma subventioner av privatpersoners energikostnader. För t.ex. pensionärer och låginkomsttagare skulle det bli en enorm skillnad i privatekonomin och i vissa fall skulle halva inkomsten gå till uppvärmning och elkostnader, vilket ju är politiskt omöjligt att genomföra. Ingen kräver detta av Ukraina nu, men färdriktningen är klar och detta skulle kunna bli väldigt impopulärt inom just Janukovitjs kärnväljargrupper i framförallt östra Ukraina.

Det är också så att två av nyckelbrnascherna i Ukraina – lantbruk- och livsmedelsindsutri samt stålindsutrin inte skulle få någon autostrada in i EU för sina produkter. Just de skulle endast få sälja mindre volymer tullfritt till EU. På kort sikt alltså ingen stor positiv förändring och kan upplevas som lite njuggt att jsut de branscherna får dras med begränsningar i sin potentiella export till EU.

Det finns fler skäl förstås, men dem finns det en del skrivet om så jag nöjer mig här. Dessutom finns det naturligtvis massor av framförallt långsiktiga fördelar med ett avtal med EU, men dem bör det i västmedia inte vara så svårt att hitta fakta om om man letar i västmedia så dem kommer jag inte att gå igenom här.

Inför att Ukraina gick med i WTO fanns det positiva röster som spådde en fantastisk utveckling för ukrainsk export, av detta har det inte blivit så mycket mätbart, därav kan anas en viss skepsis mot avtalet med EU och dess effekter.

Det som nu sker i Kiev och framförallt på Maidan är en reaktion på att regeringens släckt ungdomens dröm om ett närmande till Europa, en långsiktig väg till att bli som vilket europeiskt land som helst men framförallt en trötthet på regimen i allmänhet. Det är nog ingen som kan anklaga Janukovitj för populism åtminstone, för så mycket som han gjort sig impopulär genom sina beslut är det svårt att ana någon fingertoppskänsla för vad hans folk vill.

Nu återstår att se vad som händer i Ukraina framöver. Det är inte alls självklart vilken riktning allt tar.

Advertisements

Tatu gör comeback!

13 Sep

På den här bloggen ska det ju förstås bjudas på lite exklusiva nyheter som svensk media kan missa. Därför rullar vi igång hösten med just en sådan. Nu ska det ju i ärlighetens namn sägas att jag inte är någon manisk konsument av svensk media längre, så jag kan ha fel i att ha detta verkligen inte tagits upp någonstans, men jag tvivlar. Hursomhelst, när man frågar svenskar om vilka ryska musiker eller band de känner till brukar det vara ganska knapert. Det popband som t.ex. 80-talister kan ha en tendens att känna till är i alla fall den kontroversiella popduon Tatu.

Tatu kommer att göra åtminstone tillfällig comeback i och med konsert i Kiev den 27 september. Själv kommer jag inte att kunna gå på detta, men hugade fans (hur många kan det finnas kvar i Sverige?) rekommenderas att flyga ner då det än så länge är oklart om det blir en bestående comeback. Det lär klarna i intervjuer dagarna före konserten.


Tjejerna själva säger iaf att det är en exklusiv konsert:


Tatu har alltid gjort kontroversiella saker, själv minns jag nog bäst debatten efter deras album som på ryska hette “Handikappade människor” som upprörde handikapporgansiationer i Ryssland riktigt rejält och bjöd på en smått absurd talkshow 2006 när handikappade mötte Tatu i det populära TV-programmet “Pust govorjat” – dvs ubgefär “Låt dem tala om det”. Finns på Youtube, dock utan text:



Till sist en klassisk Tatu-låt som nog är rätt okänd i Sverige:


Nystart i Moskva

25 Oct

Tankte att bloggen skulle fa en nystart efter att ha varit inaktiv hela sommarhalvaret. I och med att jag i somras faktiskt var ett par veckor i Ukraina under EM sa har det funnits en del material och isnpiratio att skriva om, men har inte blivit av olika anledningar. I skrivande stund sitter ajg nagon kilometer oster om roda torget. Ar en vecka i Moskva i jobbet och kanns val lite smacoolt att efter att aka hem fran jobbet varje dag valaj om jag ska kliva av vid aleksandrovskij sad och ga forbi Kreml eller om jag ska aka till Revoultionstorgs-tunnelbanestationen och ga lite kortare hem.

Vad kan man saga om de forsta dagarna har i Moskva annars? Dmitrij Medvedev perosnligen gjorde ett forsok att stora mitt arbete i och med att han besokte tulltjanstemannens dag i samma byggnad som ajg jobbar den ahr veckan. Ficj darfor sta i ko 25 min for att fa min ryggsack kontrollerad. Tydligen var det festligt varre med tulltjanstemannens egen orkester och tullmynidgheter fran hela Ryssland som stallde ut och visade upp sina groan uniformer for varandra och vad de nu hade att diskutera. Tydligen ska man nu ga vover till elektonisk registrering i tullen. Man slipper alltsa tonvis med papper tydligen.

Aterkommer med en mer utforlig rapport fran Moskvatrippen den har gangen.

Därför kommer Putin att sitta kvar

18 Dec

Det är nu en vecka sedan jag kom hem från den här vändan i Ryssland. Lyckades blir krasslig på slutet och det höll sig i Sverige. Låg därför lågt även med att skriva här. Tanken med den här bloggen var lite grann främst att skriva när jag är på plats på ett intressant och har några intressanta intryck att dela med mig av. Nu verkar det ju sällan bli så av olika anledningar. Dels är det sällan internet funkar som det ska när man är ute på vift någonstans och dels räcker tiden eller energin till. Det blir vad det blir helt enkelt.

Tiden i Moskva var som vanligt lite lätt omtumlande. Den stan är ju inte billig direkt och så förbannat stor att man lätt känner sig liten. Mycket bättre då att bege sig till St Petersburg. Hann dock notera lite små glädjande detaljer i Moskva som gör att man faktiskt ser att det går framåt. Kunde köpa Novaja gazeta, liksom ett stort antal tidningar ur automater på en tunnelbanestation. Likaså kunde man köpa tågbiljetter på en terminal liknande SJ:s biljettautoamter, ja den ryska varianten var faktiskt tydligare än SJ:s. Det är sådana här små framsteg i den ryska vardagen som ändå gör att man envist vill tro att det inte är världens största bananrepublik man befinner sig i, utan ett fascinerande land i ständig förändring. Tågbiljetten jag köpte gick till det ganska nya snabbtåget Sapsan mellan Moskva och St Petersburg, en rysk motsvarighet till X2000, eftersom spåren ju precis som i Sverige egentligen inte riktigt är anpassade för riktigt höga hastigheter.

Den 4 decemebrr var det ju val till duman och jag kunde inte hålla mig utan följde till och med in i vallokalen i St Petersburg. Där fanns valobservatörer från tre partier, Enade Rysslands satt av någon anledning redan vid ingången.
Såg lite rörigt ut, men ganska ok. Som vanligt verkade det som ni redan vet förekomma märkligheter i många vallokaler.


Det för mig mest anmärkningsvärda var nog dock vad som visades på tv under valvakan på kanalen Rossija 1:

Ledaren för Spravedlivaja Rossija – ”Rättvisa Ryssland”, Sergej Mironov tog chansen att i direktsänding berätta för folket om alla överträdelser och felaktigheter som begåtts vid många vallokaler i Sankt Petersburg. Valobservatörer ska ha lurats eller jagats bort och från just de vallokaler där detta skedde ska Enade Ryssland ha fått minst 80 % av rösterna, vilket förstås säger sig självt att det låter otroligt i ett Petersburg som verkat trött på partiet och den lokala ledaren Matvijenko. Mironov försökte sedan titta rakt in i kameran och vända sig till folk i direktsänding. Visserligen var klockan då redan över 1 lokal tid, så många hade säkert gått och lagt sig. Dessutom kunde han även berätta att partiets lokale ledare i Petersburg fått stryk av polisen och blivit gripen. Detta lät förstås som en total motsägelse till det som nyss visats på nyheterna där det berättades att 700 utländska valobservatörer närvarit vid valet och några nöjda italienare intervjuades. Även ryska observatörer intervjuades och allt verkade till belåteneht. Just det faktum att man på nyheterna tryckte så hårt på att det inte fuskats verkade ju lite misstänkt.
Även Jablokos Javlinskiij höll ett liknande tal i direktsändning och på något vis bara väntade jag på att sändningen på sovjetiskt vis skulle brytas eller ngt sådant men det skedde aldrig. På nyheterna har förstås uttalandena inte visats.

Har passerat Gostinnij dvor två kvällar den här veckan och det har hållits demonstrationer mot makten och valet där. Demonstranterna är som vanligt svåra att upptäcka på håll eftersom det är så många poliser runtomkring. Det var dock bara en uppvärmning inför de stora demonstrationerna den 10 december som jag dock själv inte såg med egna ögon.

Den 12 december försökte Enade Ryssland att samla sina supporters till en motdemonstration. Man måste ju visa att det inte bara är den missnöjda som kan skaka fram tiotusentals engagerade demonstranter. För ett parti som nyss fått officiellt fått ca 50% av rösterna vore det ju normalt sett mycket lätt att skaka fram ett antal tiotusen entusiastiska, segerrusiga supportrar i enstad som Moskva med mer än 10 miljoner invånare. Så var dock inte riktigt fallet på Manezjnaja Plotsjad den 12/12 i Moskva. Vilket är det då som faktiskt går på Enade Ryssland möten? Hittade ett intressant klipp som jag gav mig på att texta på svenska för att fler ska kunna förstå det hela.

Dyker det inte upp någon svensk text, pröva att klicka på knappen “CC” nertill på videospelaren.

Tyvärr ser jag dock ingen realistisk chans till att Putin faktiskt inte skulle bli vald till presdient i mars igen. Det finns helt enkelt ingen stark motkandidat som oppositionen skulle kunna enas kring. Oppositionen är så disparat och har så olika mål med vart de vill föra landet att det är svårt att de skulle enas kring så mycket mer än att Putin inte är deras favoritkandidat till presdientposten. Hur skulle exempelvis oligarken Prochororov och kommunistpartiet kunna besluta sig för att stödja varandra fullt ut? Delmål ett är att få till en andra valomgång, men det känns just nu svårt att tänka sig. Väl där skulle hela oppositionen behöva samlas runt och stödja den kandidat som är kvar mot Putin vilket känns ganska orealistiskt just nu även om jag blev positivt överraskad av en hel del så här långt. Min favorit ALexej Navalnyj låstes tyvärr in på 15 dagar och det var kanske därför svårt för honom att anmäla sig som presidentkandidat ens om han hade velat. Hur som helst ser det mer spännande ut de närmsta månaderna än på mycket länge. Stats-TV kan inte längre förtiga oppositionens protester helt och om den den 24 blir en ny mastodontdemonstration tror jag att något stort faktiskt kan ske……

Välkommen till min blogg!

15 Feb

Hej och välkmomna till min nya blogg!

Idén om att starta en blogg har funnits ett tag och har framförallt funnits sedan min dåvarande kollega Stanislav föreslog att jag absolut borde göra det 2008. Jag arbetade då i Ryssland och då Sydossetienkriget bröt ut blev det ganska tydligt att svensk media hade en skev bild av skeendet. Rysk media sa en sak, svensk, amerikansk och brittisk media något helt annat. Neutralast verkade för mig tysk media vara. Vad som är sant och inte sant om Sydossetienkriget kan jag fortfarande inte säga med total säkerhet men klart var redan då att svenskarna fick en något felaktig bild av det hela. Stanislav tyckte därför att jag som kunde följa både svensk och rysk media skulle starta en blogg för att upplysa svenskarna om hur saker och ting verkligen ligger till. Det är ett ganska ambitiöst bloggande som skulle krävas för att åstadkomma något sådant och det är inte riktigt tanken med den här bloggen.

Vad bloggen ska handla om är än så länge inte helt bestämt. Grundtanken är väl dock att jag på den här bloggen ska kunna skriva om sådant jag ser och upplever vid sidan av mitt jobb och då framförallt när jag är på jobbresa utrikes. När jag tidigare bodde utomlands skrev jag en resdagbok på internet. Det här är tänkt som en slags uppgraderad efterföljare till den, men jag kommer även att göra utvikningar och skriva allt möjligt som faller mig in. Då jag är intresserad av samhälle, politik, Östeuropa i allmänhet och Ryssland i synnerhet kommer det att bli en del om det. Ibland kommer jag att dra fram händelser, platser eller som jag kanske inte nyligen

Med risk bloggläsarens välmående har jag även som ambition att lägga upp minst en musikvideo per månad som jag med min något bisarra smak funnit bra och därför vill dela med mig av.

Varför bloggen heter just Storsvitjod återkommer jag till framöver.

Den här bloggen drivs till stor del av rent egoistiska skäl då jag vill ha minnen av bland annat mina resor samlade. Utan någon som helst respons från eventuella läsare lär den dock självdö, så om du som läser tycker att något var läsvärt eller bara har något att kommentera så är du hjärtligt välkommen att göra det!

Om vi skulle ha skilda åsikter om något så ser jag gärna att du skriver och argumenterar för din sak. Till skillnad från en del är jag alltid beredd att ompröva ett ställningstagande om jag möter tillräckligt starka argument för att göra så.

Kort sagt, välkommen till Storsvitjod!