Därför skrev Janukovtij inte på avtalet med EU i Vilnius

3 Dec

Jag följer inte svensk media fullt ut, men jag har inte kunnat läsa någon riktigt bra analys i svensk media av varför Ukraina till slut inte skrev under associationsavtalet med EU. Det finns nämligen som jag ser det fler anledningar än de som nu flitigast nämnts i pressen. Dessutom har tonläget här i Ukraina varit sådant den senaste månaden innan Vilniustoppmötet att det knappast kom som någon överraskning att det inte blev något avtal. Naturligtvis har Ryssland satt en enorm press på Ukrainas ledarskap och med ömsom hot och löften fått Janukovitj att vika av österut och åkt skytteltrafik till Ryssland i diverse inofficiella möten, som ingen vet vad det sagts på. Samtidigt är det dock så att det innebär förnedring för Janukovitj att vika sig för Ryssland i och med att Putin i somras i princip rent öppet visade maktspråk gentemot Ukraina.

Ingen vet egentligen vad Putin har lovat Ukraina. Varken Janukovitj eller Azarov har haft några underskrivna avtal att visa upp. Kanske har det heller inte varit som de är stolta över att kunna visa upp……

Janukovitjs spel för att splittra EU genom att hålla Timosjenko inlåst höll inte heller och hon är knappast den avgörande anledningen till att det inte blir något avtal. Janukovitj kan tidigare ha försökt splittra EU-länderna genom att till synes gå med på alla villkor utom just att släppa iväg henne för läkarvård i Tyskland och då få de mindre pincipfasta EU-länderna att övertyga de andra om att släppa in Ukraina även med en inlåst Timosjenko. Den taktiken gick dock inte och även om det fungerat är det inte säkert att det blivit ett avtal.

Vad som sällan nämns i västmedia är de negativa effekter för delar av den ukrainska industrin som skulle bli resultatet av ett avtal. Den ukrainska fordonsindustrin skulle exempelvis få det ytterst svårt mot tyska mfl tillverkare och snart hamna i djupa problem. Visserligen fanns det i avtalet inbyggda mekanismer som skulle förhindra att Ukraina översvämmades av europeiska bilar, men effekterna skulle nog ändå bli kännbara. På sikt skulle det säkert byggas upp tyska bilfabriker i Ukraina istället, men på kort sikt skulle det bli ett hårt slag. Industrin över huvudtaget är i ett stort behov av effektivisering och ägarna vågar sig inte på det stålbad som konkurrens från EU:s industri nästan över natten skulle innebära. De vill helst ha ett par år till på sig att modernisera industrin, vilket dock kan visa sig vara ett feltänk. Det är inte säkert att de utnyttjar det andrum de nu köpt sig och man kan även tycka att de då redan tidigare skulle ha effektiviserat industrin då avtalet varit på tapeten i flera år och åtminstone i 2 år har kursen varit inställd för att få det underskrivet, även om det ibland gått med myrsteg framåt.

Självklart är det så att ett avtal med EU innebär en enorm öppning av den europeiska marknaden för ukrainska produkter och detta vet de ukrainska oligarkerna om och vill åt. De tvekar dock även lite i och med att en del av dem får ett hårt slag pga försvårad handel med Ryssland. Från rysk sida hävdar man att Ukraina skulle tappa 8 miljarder USD i förlorad export till Ryssland.

Dessutom finns det kretsar runt Janukovitj, den sk ”familjen” som faktiskt kan ha glädje av att synen på den ukrainska ekonomin blir extremt negativ och att den de facto hamnar i en mycket dålig situation. Det blir då billigare och lättare för dem att ta över ytterligare företag och utöka sin makt över Ukrainas näringsliv. De gillar helt enkelt att den ukrainska börsen faller månad efter månad, då de kan köpa på sig mer aktier via sina offshorebolag och de ser tyvärr ukrainsk ekonomi som något slags nollsummespel. Detta är något som de ”vanliga” oligarkerna inte ser med glädje på och gör att de förmodligen kommer pumpa in ganska saftigt med pengar i oppositionspartierna framöver. Ukrainas ekonomi lider dock stort även av övriga oligarker, då de byggt upp ett antal monopol som bromsar ekonomins utveckling.

Den ryska gasen brukar nämnas som ett stort och viktigt skäl och kallas ibland för ett ryskt utrikespolitiskt instrument. Ukraina är fortfarande väldigt beroende av ryska gas och har i detta nu en stor skuld till Gazprom. Emellertid är det också så att Ukraina försöker göra sig mindre och mindre beroende av den ryska gasen. 2004 importerade man 42 miljarder kubikmeter gas från Ryssland. 2013 beräknas den siffran ligga på 27 miljarder. Utvinningen av gas i Ukraina ökar och importen från grannländerna i väst (som igrunden kanske tar sin gas från öst) ökar. Dessutom försöker man sluta avtal med t.ex. Turkmenistan om gasleveranser som förvisso måste gå genom ryska gasledningar, men ändock ökar oberoendet gentemot Ryssland. Dessutom är Ukraina ett av få länder i Europa som allvalrigt satsar på utvinning av skiffergars som det finns stora förekomster av i landet. Allt detta är dock processer som tar tid att bygga upp och utöka och beroendet bedöms antagligen vara för stort ännu för att gå in i praktiken en konfrontation med ryska intressen.

Man ska när det gäller gas och elektricitet komma ihåg att EU, IMF mfl vill att Ukraina ska sluta med eller åtminstone minskasina enorma subventioner av privatpersoners energikostnader. För t.ex. pensionärer och låginkomsttagare skulle det bli en enorm skillnad i privatekonomin och i vissa fall skulle halva inkomsten gå till uppvärmning och elkostnader, vilket ju är politiskt omöjligt att genomföra. Ingen kräver detta av Ukraina nu, men färdriktningen är klar och detta skulle kunna bli väldigt impopulärt inom just Janukovitjs kärnväljargrupper i framförallt östra Ukraina.

Det är också så att två av nyckelbrnascherna i Ukraina – lantbruk- och livsmedelsindsutri samt stålindsutrin inte skulle få någon autostrada in i EU för sina produkter. Just de skulle endast få sälja mindre volymer tullfritt till EU. På kort sikt alltså ingen stor positiv förändring och kan upplevas som lite njuggt att jsut de branscherna får dras med begränsningar i sin potentiella export till EU.

Det finns fler skäl förstås, men dem finns det en del skrivet om så jag nöjer mig här. Dessutom finns det naturligtvis massor av framförallt långsiktiga fördelar med ett avtal med EU, men dem bör det i västmedia inte vara så svårt att hitta fakta om om man letar i västmedia så dem kommer jag inte att gå igenom här.

Inför att Ukraina gick med i WTO fanns det positiva röster som spådde en fantastisk utveckling för ukrainsk export, av detta har det inte blivit så mycket mätbart, därav kan anas en viss skepsis mot avtalet med EU och dess effekter.

Det som nu sker i Kiev och framförallt på Maidan är en reaktion på att regeringens släckt ungdomens dröm om ett närmande till Europa, en långsiktig väg till att bli som vilket europeiskt land som helst men framförallt en trötthet på regimen i allmänhet. Det är nog ingen som kan anklaga Janukovitj för populism åtminstone, för så mycket som han gjort sig impopulär genom sina beslut är det svårt att ana någon fingertoppskänsla för vad hans folk vill.

Nu återstår att se vad som händer i Ukraina framöver. Det är inte alls självklart vilken riktning allt tar.

Advertisements

One Response to “Därför skrev Janukovtij inte på avtalet med EU i Vilnius”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Ukraina: Gör EU rätt? | Säkerhetspolitiska Reflektioner - December 7, 2013

    […] Rekommenderad läsning med mer fokus på ekonomi: Storsvitjod […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: