Swedwood, media och lite verklighet

Media i Västeuropa fortsätter att ge Swedwoods och indirekt Ikeas verksamhet i ryska Karelen stor uppmärksamhet. Jag tänker förstås på kvällens reportage i uppdrag granskning som ni kan se här om ni inte redan sett det:

http://svtplay.se/v/2784592/uppdrag_granskning/del_15_av_18__den_sista_urskogen_-_otextat?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2784592/sb,p103536,1,f,-1

Det är dock inte första gången som europeisk media gjort ett reportage om just detta. Redan förra året sändes det ett program på tysk TV med i princip samma innehåll och samma angrepp på IKEA. Saknar svenska journalister idéer till den grad att de måste piratkopiera sina tyska kollegor? Eftersom man i Sverige i allmänhet är ganska värdelös på att följa just tysk media och vad som sker där nere tror jag dock inte det. Som exempel så kan jag väl nämna att det ena regeringspartiet i Tyskland, FDP just nu är inne i djup kris. Hur många av er som läser detta kände till det? Förmodligen betydligt färre än de som känner till vad som sker i den primärvalskampanjen i USA. En potentiell regeringskris i Europas största ekonomi och vår viktigaste handelspartner är alltså mindre känd än vem som ska myglas fram till att gnabbas med Obama i höst och troligen få stryk.

Här är i alla fall den tyska sändningen:

http://mediathek.daserste.de/sendungen_a-z/432744_plusminus/8646212_ikea-moebel-holz-aus-urwaeldern

I Uppdrag gransknings reportage var förstås vinklingen av klassiskt Janne Josefsson-snitt. Journalisterna ville absolut inte ta upp aspekter som problematiserade deras tes om stora onda IKEA som skövlar urskog och beter sig svinigt åt. Hur det såg ut innan Swedwood etablerade sig i Karelen nämns förstås inte. Något paradoxalt hävdas det att det fanns ett antal lokala helylle-bysågar som fått lägga ner och att stora skogar varit helt orörda. De lokala företagarna har närmast garanterat ingen större kunskap om natur- och miljövård. Och om de väl har det är det inte alls säkert att de entrepenörer som hugger åt dem har det. Swedwood har försökt att införa en del svenskt miljömedvetande i skogsbruket. Eftersom mycket dock läggs ut på underentrepenörer och man inte har möjlighet att nyutbilda varenda skogsarbetare är det självklart att brister kvarstår. Alternativet vore kanske att fortsätta som man gjort tidigare. Att under betydligt mindre ordnade former kortsiktigt avverka det som går och sälja virket till Finland. På 90-talet förekom det mycket avverkning utan tillstånd eller tillsyn och det såldes svart.

2008 var jag med lite när en stor grupp miljöorganisationer gjorde en stor genomgång av hela Swedwoods verksamhet i Kostomuksha. Allt var långtifrån perfekt, men man accepterade Swedwoods tankar och försök till framsteg och gick därför inte till frontalattack eftersom man insåg att det bästa på lång sikt vore att samarbeta och få Swedwood att bli kvar och förbättra sig.

I reportaget svamlas det om att Ikea/Swedwood är i Karelen för att kortsiktigt utnyttja och sedan dra vidare. Vad Swedwood tvärtom gör är att bygga upp just en sådan verksamhet som Ryssland behöver – mer vidareförädling inom landet istället för att sälja enbart ren råvara. Det ger välbehövliga arbetstillfällen. Den ryska staten ger ut rätter på ett antal år att avverka ett visst antal m3 per år i ett visst område. Om Swedwood försvinner kommer bara någon annan att ta över denna rätt och närmast garanterat att avverka med mindre hänsyn till naturvärden. Det finns ju ingen stor känslig opinion som Ikeas kunder att ta hänsyn till längre….

Skrev därför följande i chatten med uppdrag gransknings reporter för att se lite hur han tänkte: “Ni är medvetna om att en stor del av Swedwoods anläggning i Kostomuskha kan komma att läggas ner? Skulle ni känna er nöjda då? hundratals av skulle förlora sina jobb som man regionalt kämpat hårt för att få. Äntligen vidareförädling på plats istället för att bara sälja virket oförädlat utomlands. På framförallt 90-talet bedrevs omfattande svarthuggande i karelen och virket såldes till Finland. jag har svårt att se att det för tillfället skulle kunna bedrivas så mycket bättre än det görs nu genom Swedwood i annan regi. De skördarförare och de som skotar ut skulle om swedwood la ner antagligen bara hugga för någon annan med klart mindre miljöhänsyn än swedwood har, de skulle då bry sig ännu mindre än vad de gör nu. Vad är alternativet som ni ser det till Ikea/Swedwoods verksamhet? Att göra hela norra Karelen till nationalpark? Tror ni på allvar att det skulle kunna ske? Det finns redan ett stort naturreservat precis bredvid kostomuksha. Har själv varit där. Vad är ert alternativ?”

och fick faktiskt svar:

“Per Shapiro:  Vi har inte påstått att andra bolag skulle vara bättre än IKEA/Swedwood ifall de beslöt att lägga ned sin verksamhet, vår utgångspunkt var att det finns en diskrepans mellan vad IKEA lovas oss kunder och vad de faktiskt gör, vilket försvårar möjligheten till konsumentmakt. Det är sant att IKEA:s fabrik genererar jobb. Men IKEA:s närvaro har också kostat många jobb. Vi reste runt i byarna där väldigt många förlorat sin utkomst som de haft ifrån skogen. På lång sikt är det kanske mer hållbart ifall de som brukar skogen och naturen i en region är människor som bott i området i generationer, och tänker sig att deras barn och barnbarn också ska kunna bo där? Men jag kan förstå att det finns flera sätt att se på frågan.”

Mycket skrivet om det här tydligen i media:

http://www.svd.se/naringsliv/branscher/konsumentvaror/ikea-anklagas-for-skogsskovling_7107041.svd

http://www.dn.se/ekonomi/ikea-avverkar-rysk-urskog

Avslutar med något helt annat, enda kopplingen är väl att artisten heter “gran” på svenska (extremt svag koppling, då det mest är furu det är frågan om i karelen), men lite rysk musik har jag ju lovat ska dyka upp här emellanåt:

Imorgon väljs Putin för en ny presidentperiod fylld av stabilitet eller kanske stagnation

Imorgon är det presidentval i Ryssland. Det finns mycket att säga om valet och den så kallade valkampanjen eller snarare bristen på den. Precis som de flesta andra tror även jag att Putin kommer att vinna valet. Att det inte kommer bli någon storseger är jag däremot också ganska säker på. Själv är jag hjärtligt trött på många ryssars prat om ”stabilitet” med Putin och att oppositionen bara går utländska intressen.

Ofta har det också sagts att de som demonstrerar i oppositionens demonstrationer skulle få betalt för att komma. I själva verket verkar det ju snarare vara så att de Putin-stödjande demonstrationerna är enormt välorganiserade och statsanställda och folk från vissa företag bussas dit, får plakat och banderoller som är förtryckta och folk får sedan betalt för att delta. Se nedanstående video som jag dock inte hinner lägga in översättning på nu, men som avslutas med en mans komiska utrop: ”För Putin! För Enade Ryssland” För 500 rubel!”

Vet folk vad de egentligen röstar på när de röstar för Putin? De röstar för att sjukvårdens och utbildningens andel av statsutgifterna ska minska till förmån för ökade kostnader för upprustning av försvarsmakten. Inte alls vad Ryssland behöver enligt min mening. För att möta de demografiska problemen skulle en satsning på familjepolitik, hälsovård och skolväsendet vara de logiska stegen för att det över huvud taget ska finnas tillräckligt många och välutbildade unga ryssar att försvara landet den dag det behövs. Frågan jag ställer mig är om vanliga ryssar är medvetna om dessa omprioriteringar och tycker att de är bra?

Att Putin är så feg att han inte vågat ställa upp i en enda valdebatt mot någon motkandidat känns faktiskt lite ironiskt med tanke på att han gärna odlat sin image som macho-man.

Anledningen till att liberalen Grigorij Javlinskijs kandidatur till presidentposten inte godkändes var förmodligen inte för att han på något vis skulle utgöra ett allvarligt hor mot Putin utan på grund av att just hans parti har flest och bäst utbildade valövervakare. Nu kommer det att bli färre som officiellt är tillåtna att granska valet. Ryssland vill ju dock bli världsledande i att installera webkameror i vallokaler istället för att allt för oppositionella ska övervaka valprocessen.

Det är tydligt att de stora demonstrationerna efter parlamentsvalet på allvar skakat om regimen. Medvedev ville helt plötsligt genomföra en rad reformer, något som han haft gott om tid att genomföra de fyra senaste åren, men uppenbarligen inte brytt sig om att göra förrän folk gick ut på gatorna och protesterade. Vanligt folk har en mycket större makt än de kanske tror. Speciellt med ett så ängsligt och populistiskt ledarskap som det nuvarande. I grunden gillar jag Medvedev, som har ett rättspatos och vettiga tankar om både det ena och andra. Tyvärr verkar han inte lyckats ha genomfört speciellt mycket av det han gett intryck av att vilja i sin retorik. Medvedev kommer tyvärr inte bli ihågkommen för att han exempelvis försökte bekämpa korruptionen (tyvärr ytterst framgångslöst) utan ett av få konkreta resultat av hans presidenttid verkar avskaffande av vintertiden att bli. För mig kommer detta alltid att bära en komisk touch i och med att det motiverades bland annat med att korna blir förvirrade när man byter tid två gånger per år. Att ryska företag hamnar en timme mer fel i förhållande till sina viktiga handelspartners i EU var väl något som Medvedev mer såg som något positivt……?

Medvedev klappar kor, hans mest nöjda undersåtar?

Jag hoppas det ryska folket kan känna sig nöjda med den stabilitet som de röstar fram imorgon och inte börjar tänka den hädiska tanken att ”stabiliteten” om något år börjar likna stagnation oroväckande mycket. Oavsett land, ledare och parti behöver varje stat få in nya tankar och impulser med jämna mellanrum, på kanske 10 år. Detta har man till och med förstått i diktaturen Kina som var 10:e år byter ut sina toppledare, med resultatet och ekonomin faktiskt fortsätter att växa år efter år. I Ryssland ser det dock ut att bli en epok med Putin 2000-2018. Undrar hur mycket Putin förstår av vanligt folks liv och problem 2017?

Därför kommer Putin att sitta kvar

Det är nu en vecka sedan jag kom hem från den här vändan i Ryssland. Lyckades blir krasslig på slutet och det höll sig i Sverige. Låg därför lågt även med att skriva här. Tanken med den här bloggen var lite grann främst att skriva när jag är på plats på ett intressant och har några intressanta intryck att dela med mig av. Nu verkar det ju sällan bli så av olika anledningar. Dels är det sällan internet funkar som det ska när man är ute på vift någonstans och dels räcker tiden eller energin till. Det blir vad det blir helt enkelt.

Tiden i Moskva var som vanligt lite lätt omtumlande. Den stan är ju inte billig direkt och så förbannat stor att man lätt känner sig liten. Mycket bättre då att bege sig till St Petersburg. Hann dock notera lite små glädjande detaljer i Moskva som gör att man faktiskt ser att det går framåt. Kunde köpa Novaja gazeta, liksom ett stort antal tidningar ur automater på en tunnelbanestation. Likaså kunde man köpa tågbiljetter på en terminal liknande SJ:s biljettautoamter, ja den ryska varianten var faktiskt tydligare än SJ:s. Det är sådana här små framsteg i den ryska vardagen som ändå gör att man envist vill tro att det inte är världens största bananrepublik man befinner sig i, utan ett fascinerande land i ständig förändring. Tågbiljetten jag köpte gick till det ganska nya snabbtåget Sapsan mellan Moskva och St Petersburg, en rysk motsvarighet till X2000, eftersom spåren ju precis som i Sverige egentligen inte riktigt är anpassade för riktigt höga hastigheter.

Den 4 decemebrr var det ju val till duman och jag kunde inte hålla mig utan följde till och med in i vallokalen i St Petersburg. Där fanns valobservatörer från tre partier, Enade Rysslands satt av någon anledning redan vid ingången.
Såg lite rörigt ut, men ganska ok. Som vanligt verkade det som ni redan vet förekomma märkligheter i många vallokaler.

Det för mig mest anmärkningsvärda var nog dock vad som visades på tv under valvakan på kanalen Rossija 1:

Ledaren för Spravedlivaja Rossija – ”Rättvisa Ryssland”, Sergej Mironov tog chansen att i direktsänding berätta för folket om alla överträdelser och felaktigheter som begåtts vid många vallokaler i Sankt Petersburg. Valobservatörer ska ha lurats eller jagats bort och från just de vallokaler där detta skedde ska Enade Ryssland ha fått minst 80 % av rösterna, vilket förstås säger sig självt att det låter otroligt i ett Petersburg som verkat trött på partiet och den lokala ledaren Matvijenko. Mironov försökte sedan titta rakt in i kameran och vända sig till folk i direktsänding. Visserligen var klockan då redan över 1 lokal tid, så många hade säkert gått och lagt sig. Dessutom kunde han även berätta att partiets lokale ledare i Petersburg fått stryk av polisen och blivit gripen. Detta lät förstås som en total motsägelse till det som nyss visats på nyheterna där det berättades att 700 utländska valobservatörer närvarit vid valet och några nöjda italienare intervjuades. Även ryska observatörer intervjuades och allt verkade till belåteneht. Just det faktum att man på nyheterna tryckte så hårt på att det inte fuskats verkade ju lite misstänkt.
Även Jablokos Javlinskiij höll ett liknande tal i direktsändning och på något vis bara väntade jag på att sändningen på sovjetiskt vis skulle brytas eller ngt sådant men det skedde aldrig. På nyheterna har förstås uttalandena inte visats.

Har passerat Gostinnij dvor två kvällar den här veckan och det har hållits demonstrationer mot makten och valet där. Demonstranterna är som vanligt svåra att upptäcka på håll eftersom det är så många poliser runtomkring. Det var dock bara en uppvärmning inför de stora demonstrationerna den 10 december som jag dock själv inte såg med egna ögon.

Den 12 december försökte Enade Ryssland att samla sina supporters till en motdemonstration. Man måste ju visa att det inte bara är den missnöjda som kan skaka fram tiotusentals engagerade demonstranter. För ett parti som nyss fått officiellt fått ca 50% av rösterna vore det ju normalt sett mycket lätt att skaka fram ett antal tiotusen entusiastiska, segerrusiga supportrar i enstad som Moskva med mer än 10 miljoner invånare. Så var dock inte riktigt fallet på Manezjnaja Plotsjad den 12/12 i Moskva. Vilket är det då som faktiskt går på Enade Ryssland möten? Hittade ett intressant klipp som jag gav mig på att texta på svenska för att fler ska kunna förstå det hela.

Dyker det inte upp någon svensk text, pröva att klicka på knappen “CC” nertill på videospelaren.

Tyvärr ser jag dock ingen realistisk chans till att Putin faktiskt inte skulle bli vald till presdient i mars igen. Det finns helt enkelt ingen stark motkandidat som oppositionen skulle kunna enas kring. Oppositionen är så disparat och har så olika mål med vart de vill föra landet att det är svårt att de skulle enas kring så mycket mer än att Putin inte är deras favoritkandidat till presdientposten. Hur skulle exempelvis oligarken Prochororov och kommunistpartiet kunna besluta sig för att stödja varandra fullt ut? Delmål ett är att få till en andra valomgång, men det känns just nu svårt att tänka sig. Väl där skulle hela oppositionen behöva samlas runt och stödja den kandidat som är kvar mot Putin vilket känns ganska orealistiskt just nu även om jag blev positivt överraskad av en hel del så här långt. Min favorit ALexej Navalnyj låstes tyvärr in på 15 dagar och det var kanske därför svårt för honom att anmäla sig som presidentkandidat ens om han hade velat. Hur som helst ser det mer spännande ut de närmsta månaderna än på mycket länge. Stats-TV kan inte längre förtiga oppositionens protester helt och om den den 24 blir en ny mastodontdemonstration tror jag att något stort faktiskt kan ske……

Första moskvaintryck den här gången

Så var det dags för en tid i det enorma Moskva. Kan inte säga att jag känner mig direkt hemma här. Kommer nog aldrig bli någon storstadsmänniska.

 

Som bekant är det ju parlamentsval den 4 december. Någon valfeber kan man knappast säga att det är tal om. Valstugor verkar exempelvis vara ett helt okänt fenomen, vilket jag i och förs ig visste sedan tidigare. Att det är brist på just det är dock inte så självklart med tanke på att jag i somras på torget i Lvov stötte på just ett par stånd som nog måste betraktas som små enklare ukrainska valstugor. Stora affischer längs med vägarna fanns det en och annan. Mestadels intetsägande plattityder från Enade Ryssland, men jag lyckades även få korn på en affisch från det marginaliserade liberala partiet ”Äpplet” dvs Jabloko med Grigorij Javlinskij på. Eftersom Enade Rysslands affischer är nästan identiska med valmyndighetens och valmyndigheten flitigt gör reklam till och med på tunnelbanebiljetterna verkar det nästan som att staten och partiet även utåt gör gemensam sak och uppmanar folket att framförallt gå och rösta och då göra det på Enade Ryssland.

 

En något bisarr, men ändå på något vis uppmuntrande syn var det som inträffade igårkväll. Då vi gick en hyfsad sträcka till fots bredvid en trafikpulsåder såg jag en svart mercedes med en blå saftblandare för utryckningsfordon. Det var naturligtvis ingen civil polisbil eller annat fordon ute på viktigt uppdrag som det var fåga om, utan en högre statstjänsteman eller mer troligt, någon av Moskvas rika som köpt sig en blå siren för att kunna bryta mot trafikregler utan straff. Ett antal människor har de senaste åren körts ihjäl av dessa bilar och de blir allt mer hatade av vanligt folk, som så tydligt skrivs på näsan att vissa är mer värda än andra. Därför var det faktiskt befriande att se en ryss med mongoliskt utseende sträcka sig ut från den minibuss han åkte med och skälla ut denna svarta mercedes. Orsaken till detta var för mig okänd, men spelar inte så stor roll.

 

Partiet Rättvisa Ryssland tar upp de här bilarna i sin valreklam, Zjirinovskijs LDPR tar upp nedskärningar inom försvaret – det verkar vara det partiets viktigaste fråga. Eftersom debatter på TV verkar helt saknas är TV-reklam enda sättet för mig den här veckan att bilda mig en uppfattning om vad partierna verkligen vill.

 

Det blir väl som en chaufför från Tadzjikistan sa till mig: det spelar ingen roll vad man röstar på – det blir ändå Putin som bestämmer……

Goda nyheter från Ryssland

Mitt favoritmatställe när jag pluggade i Sankt Petersburg var utan tvekan kedjan Теремок, Teremok. Man skulle kunna kalla Teremok ett helryskt svar på McDonalds. Till skillnad från svenska Max som väl är det norrländska svaret på den multinationella jätten har dock Teremok en helt annan meny än olika fettdrypande hamburgermenyer. På Teremok är det i stället menyer med blinier som står i fokus. Blinier är för den som inte känner till det pannkakor av bovetemjöl med fyllning. På Teremok finns det ett otal fyllningar/smaker och dessutom finns det en massa trevliga ryska soppor och rätter med bovete att välja på.

Blinier är väldigt mättande och går faktiskt väldigt snabbt att framställa och lämpar sig därför absolut som snabbmat. Dessutom är det avgjort nyttigare och ger inte alls den sockerchock som en mocdonaldsmeny ibland kan ge. Naturligtvis bör man välja kvas  eller möjligen mors till sin blini och inte någon läskeblask.

Min egen favoritblin är “Dobrinja Nikititj” och innehåller kött med grönsaker och kan ses på bilden nedan. Gott och mättande! Det brukade dock inte hindra mig från att köpa en dessertblin också. En klassiker är iБлин со сгущенным молоком, blini med kondenserad mjölk. Den är dock verkligen supersöt och den kondenserade mjölken är ett i Sverige närmast okänt fenomen, därför rådes den som är första gången i Ryssland att handskas försiktigt med denna sötsak……

Блин “Добрыня Никитич” с рубленым мясом (для Санкт-Петербурга)

En annan intressant blin är förstås den med röd kaviar. Känns ju ryskt så kan det ju inte vara helt fel.

Блин с красной икрой
Блин с двойной красной икрой

Här kan ni se ett klipp när en blin tillagas på en Teremokkiosk:

http://www.youtube.com/watch?v=J7NytXnsj5Q

Blinchiki är en till diametern mindre, men tjockare  pannkaka på bovetemjöl och är vanligare att man får sig till livs på besök i de ryska hemmen. De serveras inte på Teremok, men smakar ungefär likadant om man nu inte är blinitaliban och lyckas hitta enorma smakskillnader att anmärka över.  Hemlagat brukar ju alltid vara godast.

Teremok har i dagsläget inte mindre än 112 restauranger i Sankt Petersburg och Moskva. Dessutom finns det 70 blinikiosker. Hittills har dock Teremok inte velat expandera utanför de två storstäderna. Nu ska det dock bli ändring på det. I samband med att CNN tillkännagav att Teremok välförtjänt är med på topp-8 över världens bästa snabbmatskedjor sa företagets VD, Michail Gontjarov i en intervju på en rysk TV-kanal att man nu ska expandera ut över Ryssland och att man inte heller är främmande för att etablera sig utomlands. I Ryssland ska man nu satsa på att etablera sig inom shoppinggallerior i medelstora städer. Man tror sig därigenom kunna undvika en del problem med lokala byråkrater som tydligen är ett väldigt hinder för affärer i Ryssland om man ska tro reaktionerna hos de ryska journalisterna på detta uttalande. Tydligen är korruption och myndighetskrångel så vanliga problem att media inte ens behöver låtsas som att de inte finns. Man skulle då bara verka okunnig i tittarens ögon.

Källa: http://tvrain.ru/news/teremok_popal_v_tor_8_luchshikh_kompaniy_bystrogo_pitaniya_po_versii_cnn-41823/

På CNN:s lista finns för övrigt tyska Nordsee och kinesiska Mr. Lee med, två snabbmatskedjor jag verkligen uppskattade när jag var där, så jag tror faktiskt att den är rättvisande. Nu känns ju hela det här inlägget som en annons, men jag får faktiskt inga gratisblinier för att skriva det här utan gör det bara för att jag gillar att ha god rysk mat lätt tillänglig och dessutom kan de multinationella monstren behöva lite sund konkurrens österifrån.

Hoppas definitivt att Teremok etablerar sig i Norden framöver. Det skulle fungera alldeles utmärkt med deras koncept här med tanke på hälsomedvetenheten och de skulle kunna ta kunder både från hamburgermonsterkedjor, Subway och lokala pizzerior. Att starta en Teremok-kopia i Sverige är faktiskt en tanke jag lekt med och förvånad över att ingen verkar ha gjort. Det är dock säkert bättre om vi får njuta av originalet………..

Så, Приятного аппетита om ni rågar ha vägarna förbi ett Teremok!

Desperat Lukasjenko

I Vitryssland känner sig diktatorn Lukasjenko allt mer trängd. Den sammanslutning av oberoende stater som de flesta av de tidigare sovjetrepublikerna gick med i 1992 (Организация Договора о коллективной безопасности – ОДКБ) beslutade 2009 att man skulle förse organisationen med militära resurser. ODKB, som i nuläget består av hälften av de tidigare sovjetrepublikerna och som nog får betraktas som Ryssland och dess sanna allierade gjorde detta i syfte att kollektivt kunna skydda medlemsstaterna mot utländska angrepp eller inblandning.

Lukasjenko vill dock även att dessa trupper ska kunna användas inne i ett medlemsland mot inre oro. Bakgrunden till detta och vart udden är riktad är inte så svårt att förstå. Efter det senaste årets händelser är nu Lukasjenko så trängd (eller möjligen så paranoid) att han inte känner sig trygg i att hans egna säkerhetsstyrkor och tillgängliga soldater kanske inte kommer att vara tillräckligt pålitliga för att kunna slå ner den egna befolkningen i ett uppror eller något i den stilen. Kanske känner han sig helt enkelt heller inte säker på om han fullt ut kan lita på soldaternas lojalitet i ett allt mer krisdrabbat Vitryssland. De har ju också familjer och vänner som kan tänkas stödja oppositionen. Efter devalveringen i våras kan fortsatta påfrestningar naturligtvis tära på folks lilla förtroende för ledaren “Lillefar”. Det akn då vara behändigt för Lukasjenko att kunna sätta in kazaker eller ryssar utan direkta band till civilbefolkning mot en massdemonstration i Minsk. Vitryssland går därför tyvärr en spännande vinter till mötes.

Återstår att se om Ryssland och övriga medlemsländer går med på Lukasjenkos idé och om det därför snart ständigt kommer att stå “ordningskompanier” beredda på olika militärbaser redo att flygas in till lämplig huvudstad för att slå ner alla tänkbara folksamlingar med minsta likhet med Kievs orangea revolution på Majdan Nezalezhnosti 2004.

Dagens video – Diktatur i sitt esse:

Sådant här brukar vara det stater som Vitryssland tillhör världseliten i…… imponerande hur som helst.

semester 2011

Sa var man ute pa vift igen. Ger en snabb hälsning från den del av min semester som var utrikes. Skrevs delvis på plats, därav bristen på svenska prickar.

Forst till budapest som var ratt trevligt. Kollade mest sevardheter, museer och liknande. De verkar gilla att skylta med sitt deltagande i andra varldskriget, finns ett par museer over bunkersystemen som tyskarna anvande under kriget. Det verkar narmast vara den officiella asikten att landet ar alldeles for litet och att man fortfarande ar bitter efter freden i Trianon 1919 som reducerade landet enormt. Villkoren var faktiskt hastlangder varre an versaillesfreden var for tyskarna.

Gick sen forstas pa ungerskt bad och det var trevligt. Bastade och tyckte det var lite mesig varme sa jag hallde pa lite vatten drojde innan lange innan alla sydeuropeeer och allt vad det var hade drivits bort fran 12 pers blev det sen bara jag kvar…..

Efter en lang tagresa till Lvov blev det sen skjuts med en schysst arkitekfmailj till Ivanofrnakovsk och sedna buss vidare till Bukovel / Ukrainas svar pa Are. Pa taget fragade tullen mig om knark och stora knivar. Knivarna var tydligen intressanta och jag fick därför frågan om jag hade en ca 40 cm lång kniv med mig (tullaren måttade med händerna) två gånger.

Det blev sedan lite vandring i Karpaterna och ätande av salo och purfärsk mjölk från en tjuvmjölkad fjällko. Nej, det var inte jag som tjuvmjölkade, men väl ett par trevliga ukrainare. Sedan blev det en trevlig helg i Lvov med lite allmänt turistande och en väldigt sevärd folkmusikfestival med grupper från halva Europa. Italienarna med en skojig fanjonglering var nog mest sevärda, medan ukrainarna och fransmännnen nog lät bäst. har inte ordning på kameran så det blir inga bilder just nu dock.

Det blev även ett besök på puben “Gömstället” som helt saknar skylt/vägvisning på gatan och vars ingång består av en stor oansenlig trädörr på väg till en innergård. För att komma in måste man svara rätt patriotiskt lösenord annars blir man avvisad. Hela stället var inrett i stil med ett underjordiskt gömställe från tiden då Banderas ukrainska partisaner kämpade för frigörelse från Stalins Sovjet. Stället var på sätt och vis som ett museum, men särskilt stillsamt var det inte. En ur personalen sköt med pistol för att ställa upp övriga servitörer för ordergivning. Efter en stund blev det även razzia. Tre beväpnade snubbar i uniform inspekterade att allas bord såg okej ut och framförallt endast hade ukrainska varor och drycker framme. En upplevelse, helt klart! Lite mycket pangande bara – det var minst startpistoler som avfyrades fyra gånger under mitt besök så man bör nog inte ha tinnitus för att vara stamgäst….

Blev sedan ett svep över Kiev innan hemresan. Ukraina fortsätter bevisa sig som turistland. I Sverige är det dock få som fattat detta än, vilket är synd. Lvov är i alla fall en pärla. Rekommenderas!